Kan du berätta lite om din professionella bakgrund, dina erfarenheter och meriter – för dom som inte känner dig?
Jag har en ganska brokig bakgrund, men med filmen som gemensam nämnare. Jag har jobbat som copywriter till videoomslag, animatör, filmjournalist, filmcensor, klippare. Dessutom gjorde jag en massa kortfilmer under min ”filmuppväxt”. Dock har jag inte gått någon utbildning alls, allt jag kan har jag lärt mig genom att betrakta andra, och genom att fortsätta försöka tills det har gått. Jag ser mig som en film-diversearbetare. Jag har regisserat två långfilmer: SLEEPWALKER år 2000, och SKILLS år 2010. Jag har klippt eller klippt om långfilmer, som FROSTBITEN och norska TROLLJÄGAREN och irländska SUMMER OF THE FLYING SAUCER. Skriver manus, som ODJURET (filmatiseringen av Roslund & Hellströms bok), och ett par okrediterade versioner av amerikanska PATHFINDER.
Mest tjänar jag mitt dagliga bröd genom att klippa trailers för biofilm, som LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN, STIG-HELMER STORY, KVARTERET SKATAN RESER TILL LAHOLM, SMÅ CITRONER GULA och DOM ÖVER DÖD MAN.
När och varför fick du upp intresset för film?
Jag har alltid varit intresserad av film så länge jag minns. Jag gick gärna ensam på bio redan i yngre tonåren, bara för att jag älskade känslan av att se ridån glida undan. Men när jag var liten var det super-8 som gällde, video existerade inte, och jag hade ingen sådan kamera i min närhet. Så mitt filmskapande exploderade i äldre tonåren när jag gick med i filmklubben Parentesen i Södertälje där jag bodde. De hade all utrustning som krävdes för att man skulle kunna börja göra film.
Berätta lite om vad som styr vilka projekt du engagerar dig i?
Till att börja med måste det vara någon idé som jag kommit på själv. Jag skulle aldrig kunna uppbåda nödvändig entusiasm under en så lång tid som behövs, för något som inte kommer från hjärtat. Sen är jag väldigt förtjust i genrefilm, anser att man kan hårddra både universella känslor och teman inom ramen för de starka uttryck som t.ex skräckfilm erbjuder. I sina bästa stunder levererar exempelvis skräckfilm både starka uttryck och starka budskap.
Vilka personer, i och utanför branschen, samt filmer som påverkat och inspirerat dig genom åren.
Min pappa, som är författare, inspirerade mig tidigt i att det är okej att göra något så osäkert som en konstnärlig syssla – det är okej att göra något på heltid som du brinner för, så länge du gör det med insikten att om ska du leva på det måste du göra det med 100% seriösa intentioner! Annars har jag nog främst inspirerats av de amerikanska regissörerna som kom fram på 70-talet, som Spielberg och Scorsese. Och Star Wars är givetvis en vattendelare. Den kom när jag var tolv, i perfekt ålder för att på allvar bli frälst i filmformen.
Hur har din karriär sett ut, hur du byggt upp det kontaktnätverk du använder dig av idag – samt vilken väg du tagit för att utveckla ditt hantverk och konstnärliga uttryck.
Jag har skapat mitt kontaktnät genom att tidigt kasta mig in i olika sammanhang. Min filmskaparsfär har jag fått genom att jag satt i styrelsen för Sveriges film- och videoamatörer, förbundet för alla amatörfilmare i sverige. De (vi) anordnade SM i amatörfilm, och det var en himla bra grogrund att lära känna de främsta amatörfilmarna i landet genom att arrangera och samtidigt göra egna filmer som jag tävlande med i både SM och i andra tävlingar runt om i Sverige och även internationellt.
Min professionella sfär grundade jag genom att börja skriva om film för tidningen Scandinavian Film och video. Där lärde jag känna Johan Brännström (som senare skrev SLEEPWALKER), Sven-Erik Olsson som jag sen både arbetade med på Jaguarfilm (där jag klippte ner tex EVIL DEAD inför den svenska filmcensuren) och gjorde ELAKA RUNE OCH SUNE med. Och även Mikael Beckman (som sedemera blev framgångsrike porrregissören Mike Beck). Och genom detta jobb lärde jag i förlängning även känna T.EX killarna bakom EVIL ED, och regissören Rickard Holm (som gjort masor av polis-film, som JOHAN FALK).
Jag har alltid, genom kontakter eller på mina arbetsplatser inom filmproduktion, haft tillgång till videoutrustning som jag kunnat låna och på fritiden gjort mina filmer. Sen har jag även kunnat klippa mina filmer där. Så jag har alltid sett till att vara igång med filmskapandet på det sättet, och genom det förkovrat mig och blivit bättre, och på så sätt format min egen ”röst” som regissör.
Idag äger jag egna grejer, både kamera med kringutrustning och redigeringsdator, så jag kan bara gå ut och skjuta mina egna filmer när andan faller på, utan att behöva blanda in någon annan än nödvändiga skådespelare.
Vilka mål du satt upp på vägen och om du har några mål eller drömmar kvar som du fortfarabde strävar efter att uppnå?
Jag har egentligen bara haft som drömmål att göra en långfilm. Nu har jag gjort två, varav en gått hela varvet runt med biodistribution i ett antal europeiska länder, vunnet filmpris på en internationell filmfestival etc. Så det enda målet jag har nu är att fortsätta hålla mig flytande inom branschen, och kunna försörja mig på det jag tycker är kul. Som min fru säger: du har hållit på för länge med det här för att försöka dig på ett 9-till-5-jobb. Och det stämmer nog.
Vad tror du utgör de viktigaste personliga egenskaperna som krävs i ditt yrke? Vilka av din styrkor du haft nytta av och vilka svagheter har du fått kämpa med?
Man behöver vara öppen och positiv och kunna arbeta med människor. Det är skönt att även skriva, för jag har verkligen den där introverta konstnärssidan också. Så att alternera mellan att jobba bland folk och på sin kammare är bra.
Min starka sida är nog att jag kan väldigt mycket. Jag är inte superbra på allt (klippningen är nog min spetskompetens), men jag kan alla steg i processen fram till en färdig film, från att skriva till att regissera och filma och klippa och ljudlägga. Och inom varje yrkesroll blir jag nog snäppet bättre, då jag har insikter och kunskaper inom de andra yrkesrollerna.
Mina svagheter. Hm. Som regissör är jag nog inte så framåt och dominerande som man behöver för att bli top notch. Jag drömmer inte om att stå mitt i rampljuset på en inspelningsplats som man gör som regissör. När allt är ”rätt” så är en inspelningssituation otroligt kul och kreativt när alla drar åt samma håll med ett kollektivt medvetande och med ett tydligt mål. Men när en inspelning inte stämmer blir det mest jobbigt och plågsamt och kreativiteten vägrar infinna sig.
Inom de andra yrkesrollerna har jag mina svagheter, men jag lär mig hela tiden genom att hålla på.
Vad utgör den ekonomiska tryggheten i ditt arbete idag och om/hur du fått anpassa ditt arbete för att få ekonomin att gå ihop.
Jag klipper filmtrailers, på det tjänar jag mitt huvudsakliga uppehälle, och sen dyker det alltid upp enskilda jobb. Det är det positiva med att frilansa och inte vara uppbunden. Jag skulle imorgon dag kunna sätta mig på något tv-produktionsbolag och klippa BONDE SÖKER FRU eller KJELLES MATRESA. Men jag vill inte vara uppbunden på det sättet, då skulle jag bli tvungen att tacka nej när det kommer in spännande korttidsjobb (de kommer av nån anledning alltid plötsligt). Tillsammans med min heltidsarbetande fru får vi livet att gå ihop och mat på bordet till mina barn.
Vilka andra konstformer, förutom film, har påverkat och insiprerat dig genom åren?
Jag är duktig på att teckna, och har alltid hämtat ett visst mått av inspiration från det ritade och målade. Sedan våren 2012 har jag börjat gå på skrivarkurser, och hoppas att jag med tiden kommer ha en alternativ karriär inom den formen av skrivande. Det finns iofs inte så stor chans att tjäna några större pengar inom litteraturen, mer än för ett litet fåtal. Men det går ju i så fall helt i linje med mitt konstnärskap hittills i livet, som jag ju inte blivit speciellt rik på…
Avslutningsvis: Hur du ser på svensk film idag och i framtiden? Hur ser du på de konstnärliga och ekonomiska förutsättningarna för svensk film. På möjligheterna att öka den svenska filmexporten till utlandet, svensk films andel av biobesöken i Sverige – samt möjligheterna att få in svensk film i huvudtävlan på de stora A-festivalerna?
Jag har inga större förhoppningar på förändringar inom svensk film. Det kommer fortsätta vara ett litet fåtal som gör högbudgetfilmer, och en större massa som försöker för vardagen att gå ihop. Några vinner priser, några drar storpublik, namn kommer och försvinner efter ett halvår. Sverige är ett för litet land för att det ska kunna blomstra mer än möjligen under en begränsad period.
Print 
PDF
Senaste kommentarer