Kan du berätta lite om din professionella bakgrund, dina erfarenheter och meriter – för dom som inte känner dig?
Jag har utbildat mig på Skurups folkhögskola och manus för film och interaktiva medier på broby grafiska. Sedan gjorde jag min första långfilm som heter Nasty Old People, som jag distribuerade via The Pirate Bay. Efter det har jag gjort en mer ”traditionell” kortfilm – Tantlängtan, som har varit distribuerad via festivaler, och arbetar nu med mitt andra långfilmsprojekt ”Granny’s dancing on the table” .
När och varför fick du upp intresset för film?
När jag som 20-åring gick en kurs i danska för arbetslösa socialbidragstagare, och hade en lärare som pratade mer om film än danska.
Berätta lite om vad som styr vilka projekt du engagerar dig i?
Projektet ska innehålla berättelser som jag blir engagerad av. Jag är också intresserad av att arbeta kollaborativt med deltagande i skapandet, och därför blir möjligheter till kollektivt skapande också viktigt i mitt val av berättelser.
Hur har din karriär sett ut, hur du byggt upp det kontaktnätverk du använder dig av idag – samt vilken väg du tagit för att utveckla ditt hantverk och konstnärliga uttryck.
Jag har inte målmedvetet byggt karriär eller byggt nätverk. Men eftersom jag arbetat med crowd sourcing och crowd funding blir ju ett nätverk en del av detta, vilket självklart är värdefullt. Jag försöker leva med inställningen att ta en sak i taget, göra ett projekt bit för bit, och se vilka möjligheter och vägar som öppnar sig under vägen.
Min väg för att utveckla mitt hantverk och konstnärliga uttryck handlar väl om att försöka göra så mycket som mjöligt, och göra det så långt från den traditionella filmbranschen som möjligt, för att inte av den bli begränsad i mitt uttryck.
Vilka mål du satt upp på vägen och om du har några mål eller drömmar kvar som du fortfarabde strävar efter att uppnå?
Målet är att jag vill göra saker jag anser vara viktiga och som jag tror på något sätt kan påverka världen och vårt sätt att förhålla oss tillvarandra. Detta mål och dessa drömmar finns såklart kvar hela tiden i varje steg jag tar.
Vad tror du utgör de viktigaste personliga egenskaperna som krävs i ditt yrke? Vilka av din styrkor du haft nytta av och vilka svagheter har du fått kämpa med?
Envishet tror jag är väldigt viktigt. Att våga tro på det man gör och kämpa på oavsett vad vem som helst säger. Samtidigt – lyhördhet utan att vara för lättpåverkad är en svår nöt att knäcka. Jag har haft nytta av att jag är envis och tycker om att ta risker. De svagheter jag får kämpa med är att jag samtidigt lätt blir påverkad av andras åsikter, och har ibland lätt för att anpassa mig.
Vad utgör den ekonomiska tryggheten i ditt arbete idag och om/hur du fått anpassa ditt arbete för att få ekonomin att gå ihop.
Jag vill inte påstå att jag har någon ekonomisk trygghet idag, och tror det kommer dröja tills jag får det. Jag undervisar och föreläser en del för att få ekonomin att gå ihop, och det får såklart till följd att jag inte kan lägga fullt fokus på mitt konstnärliga arbete.
Avslutningsvis: Hur du ser på svensk film idag och i framtiden? Hur ser du på de konstnärliga och ekonomiska förutsättningarna för svensk film. På möjligheterna att öka den svenska filmexporten till utlandet, svensk films andel av biobesöken i Sverige – samt möjligheterna att få in svensk film i huvudtävlan på de stora A-festivalerna?
Jag bryr mig inte så mycket om just svensk film, däremot tror jag på behovet av att globalt sett ha en mångfald inom vem som berättar vilka historier för vem. Jag tror att enskilda individer kan berätta spännande historier, men tror att vi globalt sett har passerat den tid vi så envetet delar upp oss i alla dessa nationer. Därför vill jag globalt sett se fler filmer från olika delar av världen, Läs – arbeta mot överrepresentationen av tex amerikansk film, och arbeta för att filmer från fler delar av världen främjas. Kan vara Sverige, men inte Sverige för just Sveriges skull.
Jag bryr mig inte heller om huruvida svenska filmer hamnar i tävlan på A-festivalerna, eftersom jag tycker det här med A-festivaler är ett ganska dumt påhitt, varför ska vissa festivaler vara bättre än andra. Det ökar bara konkurrens istället för samarbete.
Jag tror på mer kollaborativt konstnärligt arbete, transparens, samarbete, nyfikenhet, deltagande och en öppen, tillåtande atmosfär. Istället för en atmosfär som bygger på konkurrens, skyddande av idéer, misstro. Det tror jag inte leder till något positivt, varken för filmaren, publiken eller världen.
Print 
PDF
Senaste kommentarer