Man lär sig alltid något nytt

Det roliga med Cannes och alla möten man har är att man alltid lär sig något nytt. Det spelar inte så stor roll hur mycket man kan innan, eftersom saker förändras – och med ny kunskap så förstår man plötsligt nya saker som i början var rena grekiskan. (hade någon sagt till mig för två år sedan att ”we could invest in this, but we have to take a mezzanine position” – så hade jag inte haft en aning om vad dom menade. Nu fattade jag och insåg vilken typ av finansiering dom sysslade med).
Anyway, några av de mest lärorika sakerna från gårdagen var följande:

    • Dina samarbetspartners/samproducenter måste kunna ”skapa mervärde” i ett projekt. Vilket kanske låter självklart, men när man tänker ett varv till på det, så säger det ganska mycket om vilken typ av samarbetspartners/samproducenter och samarbetspartners du ska leta efter. Man kan ganska snabbt räkna bort ganska många. Dels alla dom som endast kan stötta projektet på exakt samma sätt som du själv kan stötta ett projekt. Dels alla dom som inte har erfarenhet av att jobba med exakt den typen av film du själv gör, vad gäller tex genre, budgetnivå, målgrupp osv. Igår hade jag tex möte med en producent som höll på och bygga en studio i Kanada för $100 miljoner – och hade ett enormt imponerande track record och kontakter. Då han varit med och jobbat med visuella effekter på tex Blade Runner mm. Man skulle ju kunna tänka sig att han enkelt skulle kunna hjälpa mig med mina projekt. Men det kunde han inte! Anledningen var för att min projekt var för lågbudget. Mitt absolut ”största” projekt låg på $5 miljoner i uppskattad budget, medan han inte gjorde filmer under $7 miljoner. Detta handlade om att dom på varje film var tvugna att ta ut ett arvode på runt $500 K för att det skulle stämma med deras affärsmodell (annars går dom med förlust) – och på mina filmer, där det flesta ligger runt $1-$2 miljoner i beräknad budget, så finns det helt enkelt inte utrymme att ta ut ett sådant arvode.
    • Budgetnivåerna sjunker hela tiden. För fyra år sedan så gick gränsen för vad som betraktades som ”mid size budget” vid ungefär $15 miljoner. Idag går den gränsen vid runt $3 miljoner. Detta är resultatet av dels en sviktande världsekonomi, som innebär lägre priser – men även av det faktum att det idag finns färre distributörer i USA – så filmerna blir mer och mer beroende av utlandsförsäljningen.
    • De statliga filminstituteten har en enorm makt. Dom är maktspelare på ett helt annat sätt än vad jag tidigare betraktat dem som. Inte bara ur perspektivet att dom har makt över att fördela bidrag till filmer nationellt. Dom har även makt över vilka filmer som kan få samproduktionsmedel – och det är så att tom filmer som paketras av de stora agenturerna i Hollywood (Lyssnade på en chefen för independent film hos ICM igår) – använder sig av den sortens ”mjuka pengar” när dom paketerar projekt. Utöver detta så har dom även makt över olika typer av utbildningsinsatser, priser och andra utmärkelser. Saker som kan användas för att öppna dörrar i andra sammanhang. Tex så samtalade jag med en person igår som jobbade med att konsultera olika filmfonder och ordna olika utbildningsinsatser och konsultationstjänster för tex europesika producenter som vill etablera sig och bygga kontaktnät i Hollywood. Han berättade att det är mycket enklare för dom att få till möten om han säger att personerna som han representerar är del av ett program som stöttas av ett nationellt filminstitut. Med andra ord så har filminstituteten även en viss makt över vilka som kommer lyckas i Hollywood (eller iaf enklare att kunna etablera kontakter där).

 

Dag 2 i bilder

Första dagen avklarad

Första dagen avklarad. Medan jag träffade två olika säljbolag på morgonen så spenderades eftermiddagen igår med möten med producenter – möten som flöt på väldigt bra. Hade alla möten på eftermiddagen i Media Pavilliongen (EU:s ”monter” i International Village). Ett möte varje halvtimma mellan 13-16. Endast en person jag träffat tidigare, som jag hade en känsla för kanske skulle kunna bli en bra samarbetspartner på ett eller annat sätt – och det visade sig att det nog kan bli det.

Fick generellt många pitchar på projekt dom ville att jag skulle samproducera och min strategi i år är just att leta efter projekt som jag tycker verkar intressanta att samproducera – där det även finns en rimlig möjlighet att tex förlägga inspelning eller post-production i Sverige. Tanken är att det ger en öppning för att dom som gentjänst då kan tänka sig att samproducera, eller på annat sätt, hjälpa mig med mina projekt. Samt att jag – om jag satsar mer på samprouduktion – faktiskt inte behöver utveckla alla projekt själv. Utan bolaget får ännu ett ben att stå vad gäller produktionen. Dock måste det ju som sagt finnas någon ingång i projektet som verkar vettig. Det många gör fel är att dom sätter sig i en situation där dom löst större delen av finansieringen på filmen, tex ca 80%, men samtidigt låst sig till 100% i hur filmen ska göras. Det blir en ohållbar situation.

Det finns som sagt inga gratis pengar i den här branschen på det sättet. Vill man söka stöd via svenska filminstitutet eller någon av de regonala filmpolerna i Sverige, så måste det ju finnas en logisk koppling på varför dessa skulle komma med. Min egen strategi är därför mer att lyssna på vad alla säger och förklara att jag främst söker information om bolagen och vilka möjligheter som finns – för att sedan återkomma efter Cannes. När jag analyserat läget och har de flesta pusselbitar på plats.
Kvällen igår spenderades med familjen. Min föräldrar bor, delar av året, någon dryga timma härifrån så dom kom på besök för att hälsa på mig, min fru – och kanske framförallt deras barnbarn. Gick ut och åt på en väldigt bra och trevlig restaurang. Det enda att klaga på var vädret. Regnade ordentligt igår kväll – och håller nu tummarna för att det inte ska bli en repris på förra årets Cannes som i princip regnade bort. Har två möten utomhus idag, på eftermiddagen – så då hoppas jag verkligen att det inte regner.

Här är lite fler bilder.

Försenade och flyttade möten

Sitter nu i European Pavillion i International Village, strax bakom palatset. Mitt första möte idag blev inte av. Fick ett svar när min assistent, som hjälpt mig med mötesbokningar mm, mailade för att bekräfta – att personen jag skulle träffa inte kommit till Cannes ännu och därför ville omboka.

Minns att det var samma strul sist jag skulle träffa dem också. Jag inser att jag inte direkt står överst på deras priolista, då det mer handlar om att etablera en kontakt – snarare än något som kan generera pengar för dem. Tycker dock ändå att det är lite dålig stil att inte höra av sig själv, när man vet att mötet inte blir av (och jag tror inte ett ögonblick på att personen inte är i Cannes ännu, eftersom hon föreslog ett möte bara någon timme senare). Måna andra är bra på detta. Dom hör av sig direkt så fort dom får ett viktigare möte och säger bara rakt ut att dom måste omboka pga av att det dykt en viktig sak som krockar. Förstår inte varför alla måste hitta på konstiga ursäkter.

Just nu sitter jag och väntar på några personer från ett indiskt animationsbolag. Dom i sin tur stod och väntade på personen doms skulle ha möte med innan mig. Mitt nästa möte är om ca 30 minuter tiden mellan dessa två planerade möten var min enda chans till lunch idag… Så, nu sitter jag istället här och bloggar…. och väntar…. :)

LUGNET FÖRE STORMEN?

Ok. Sitter nu nere i kafeterian i festivalpalatset. Tillbaka på brottsplatsen känns det som. Känns helt overkligt att det gått ett år sedan sist. Minns föra året, hur långt jag trodde jag sulle ha kommit med projekten tills nästa år. Blev väl inte riktigt så. Det där med att få barn ställde allt på sin spets – och till en början så sköt jag upp saker i väntan på att ”det skulle lugna ner sig”. Sakta började jag sedan inse att det inte skulle göra det, utan att det var så här livet såg ut med barn. Inte tid till någonting som inte är högsta prioritet, så det gäller att ta vara på varje liten sekund som går. Tiden kom, med andra ord aldrig – men det gjorde däremot förmågan att hantera den nya situationen. Man lär sig vara effektiv, när det krävs. Den enda tanke som hänger kvar nu är: Tänk om jag varit så här effektiv innan jag fick barn. Herregud! Vad saker jag skulle fått gjort!

Anyway, helt oproduktivt har ju inte det gångna året varit. Jag är ju trots allt här nere med en katolog som både innehåller nya projekt, nya samproduktioner, mer utvecklade befintliga projekt och lite nya strategier för företaget. En av de saker som jag lärt mig nu – som som säkert delvis är resultatet av att man tvingat sig själv bli mer effektiv sedan man fått barn – är att se till att alla möten man har, har tydliga syften. De första året jag åkte ner var det mest en rolig grej (förutom att vi skulle träffa de som distribuerade SKILLS). Året efter var det mycket för att lära mig, eller i alla fall var det – som blev resultatet. Tredje året, förra året, var då egentligen första året när jag kände aatt jag åkte ner med hyfsad koll och en någorlunda uttänkt plan. Dock insåg jag då att även mycket av det året blev en läroprocess. Min plan funkade inte rikgt som planerat.

Några enkla misstag, eller fallgropar, som man lätt går i – och som jag det året också gick i:

  • Satsa för mycket på ett projekt. Jag hade satsat det mesta på ett projekt jag själv brann för. Ett projekt som hade fått bra respons året innan, men där antingen något gått fel under utvecklingen och/eller där trenderna ändrats så att projektet inte längre var intressant. Räddningen för mig blev där att jag tagit över ett scifi projekt från en annan producent och det projektet fick bra respons. Ironiskt nog var det ett projekt jag själv inte riktigt såg det unika med till en början – och där främsta anledningen att jag klev på var att det fanns en relativt känd skådespelerska knuten till projektet – vilket skulle kunna öppna dörrar för mig att få möten med en del bolag.
  • Ett annat vanligt misstag man gör är att bli hemmablind i sin utveckling (det var nog det som hände lite i utvecklingen av projektet). Man sitter gärna och utvecklar länge utan att ta in feedback. I tron om att man måste göra det ”läsbart” för andra. Det är en svår avvägning. Det är svårt att få bra feedback på material som inte är begripligt för andra, men samtidigt otroligt viktigt att ta in feedback så tidigt så möjligt. Så man kan åtgärde mer övergripande problem, innan man sitter och petar i detaljer – eller blir hemmablind på materialet.
  • Brister i uppföljning och kommunikation. Det här är nog det svåraste för en producent. Man vill inte störa personer i onödan och man vill heller inte riskera att de man kontaktar ber att få läsa material som man själv kanske inte riktigt tycker håller. Samtidigt så vill man ju inte bli bortglömd. Lösningen för mig har varit att dels trycka upp en katalog varje år, där alla projekt förnyas. Då ser det kanske ut som det händer lite mer med projekten än det faktiskt gör (dom får en make-over i form av ny posterm nytt synopsis, ny tidsplan osv). Sedan så skickar jag naturlitvis materrial i den mån det går (dvs när det finns material som håller). Jag försöker även göra uppföljningsmöten via Skype. Något jag dock varit dålig på men som jag nog sannolikt kommer satsa mer på efter i år. Dels är det ju otroligt kostnadseffektivt att hålla möten via Skype, jämfört med att åka och besöka folk rent fysiskt. Dels är det även mycket lättare att kombinera med ett liv med barn och övrig familj.

Oh well. Nu är det strax dags för mitt första möte för dagen. Blir nog inget mer bloggande förens sent ikväll. Då schemat, från och med nu, och fram till sen eftermiddag inte ens innehåller tid för en vettig lunch. Sedan är det middag med famljen ute ikväll, eftersom detta – trots allt – är den lugnaste (minst hysteriska) – av alla mina dagar här.

Hysterisk början på årets Cannes

Ok. Det är bara att erkänna. Det är en helt annan grej att försöka styra upp en Cannes-resa, när man ska ha med sig familjen. Jag insåg inte riktigt hur mycket mer jobb det skulle bli förens jag stod mitt uppe i allt. Jag ångrar inte en sekund att jag valde att ta med familjen, men samtidigt så var det massor av saker jag inte tänkte på som innebar merarbete. Allt från att behöva förklara för en utomstående hur allt praktiskt fungerar och att vara två om många beslut (så som val av flyg, hotell, mat osv) – samt att förbereda på att ingen fanns hemma och kunde ta hand om hund och hus osv.

Utöver detta, så verkar även årets Cannes vara det mest hektiska jag varit med om hittils. Jag är här i 8 dagar (+några vilodagar i Nice innan vi åker hem sedan). Under dessa dagar har jag 76 avtalade möten, 7 frukostträffar i producers network, en ”speed-dating”-session och flera fester/mingel som ska besökas (i år bor jag ju i Cannes, så då kan jag gå på sådant som är kvällstid, vilket jag inte kunnat innan).

Här kommer några första bilder…

Multitasking

20130427-160811.jpg

Håller dom bäst på med förberedelser inför årets Cannes festival. Det är en ganska stor omställning att sköta katalogtryck, mötesbokningar och inte minst att få projekten ”bra nog” för att presentera – Nu när man har en liten assistent i rummet som behöver konstant vägledning… ;)

1 år senare

Okej. Jag försvann lite hastigt förra gången. Åkte direkt på föräldrakurs, sedan var det fullt upp med uppföljning och planera för barn – och barnet kom lite tidigt, så då blev det fullt upp med det. Sedan har tiden efter mest handlat om att komma ikapp och anpassa sig till ett nytt liv. Mer om det senare. Nu testar jag mest att blogga från en iPad-mini. :)

sammanfattning…

Dags att försöka sammanfatta mina intryck från årets Cannes-resa. Generellt måste jag säga att det varit en mycket lyckad resa. Betydligt bättre än förra året, trots det dåliga vädret. Främst handlar väl detta om att jag i år varit lite mer ”aggressiv” i att söka upp större och mer etablerade bolag. Men även mer ”rätt” bolag i avseende att de matchar den typen av filmer jag gör bättre. Förra året så var en hel del av mina möten faktiskt ganska så meningslösa. Även om det naturligtvis fanns dom som var riktigt givande även förra året (En del möten i år var ju tom uppföljningsmöten från förra året). Målet var att hitta säljagenter som även var villiga att samproducera. För fyra av de sex projekt jag hade med mig hit så borde det målet kunnat uppnås. Jag har fått en klar bild över vilka dessa bolag är och dom verkar klart intresserade av projekten. Jag ska maila dem material och hålla dem uppdaterade på hur det går med utvecklingen. Sedan beror naturligtvis allt på vad dom tycker om manus osv. Men det finns i alla fall en bra grund att bygga vidare på – med flera olika bolag och det är ju bra. För två av projekten har det däremot varit svårare att hitta säljbolag. Något jag misstänkte redan innan, men jag hade väl ändå lite förhoppning om att det inte skulle vara så omöjligt som det har verkat här. Det har däremot inte varit några större problem att hitta samproducenter, så det finns bolag att bygga vidare på även med dessa projekt.

När jag kommer hem nu så blir det att – efter att allt praktiskt hemma är avklarat – sätta sig ner och gå igenom alla anteckningar och försöka pussla om strategin för varje enskilt projekt. Sedan är väl nästa steg att maila ut uppföljningar och då i vissa fall skicka med material (det är lite olika vad bolagen frågat efter). Jag har även fått ett antal förfrågningar från personer som letar efter bolag att samproducera med i Sverige – och även fått en förfrågan om att producera en film mer eller mindre som beställningsjobb. Så detta är ju också något jag måste följa upp.

Jag har haft ett projekt som många funnit mycket mer intressant än de andra, så min strategi är nog att försöka bygga upp relationen till flera av bolagen främst baserat på det projektet – och sedan väva in de andra i de samarbetet allt eftersom och i den mån de går. Målet är nu att över sommaren fortsätta utveckla de projekt som är mest intressanta för att sedan samla på sig letter of intent från alla dessa bolag, så att man kommer ett steg närmare ett avtal om produktionen – och om inte annat – även får en lite mer klar bild exakt vad det är man har på plats för varje film och vad man saknar. Jag gissar tex att många av dessa LOI:s (Letter of Intents) – kommer har formuleringar som att bolagen är intresserade om dom får godkänna manus, team och skådespelare osv.

Utöver de rena kontakterna som är nödvändiga för produktionerna, så har jag även lärt mig en hel del. Jag besökte ju alla sjuk frukostträffar i producers network och fick där väldigt mycket bra information – och även en hel del bra kontakter. Även om det mesta var relativt

Hemfärd…

Så då var det över för den här gången…. sitter nu på flygplatsen och väntar på att check in ska öppna om lite drygt en timma (jag var tvungen att ta en väldigt tidig buss, eftersom bussarna matchade mitt flyg så dåligt). Planet lyfter härifrån om knappt fyra timmar – och jag kommer nog vara hemma runt nio snåret ikväll. Ska bli härligt att träffa frun och hunden igen och kunna ta ett bad eller riktig dusch (duschen på ”Hotellet” har väl varit minst sagtundermålig, typ som att duscha under ett droppande vattenkran…). Imorgon blir det nog att sova ut lite, innan det är dags att ta tag i allt som måste göras hemma… byta däck på bilen (för det är väl nästan dags för sommardäck nu va…?), klippa gräset, tvätta osv…

Lite bilder från gårdagen:

W2 Medias monter, nu tom – hade möte dem tidigare i veckan…
W2 media

Amadeus Entertainments, hade möte även med dem tidigare i veckan…
Amadeus

Mayers Media Group huserade vid Grand Hotel… här är utsikt från deras balkomng…
Mayers
Mayers2