Konkurrenskraft

Hur gör man för att stärka sin konkurrenskraft och inte bara bli en i mängden av alla när man söker ett jobb. Hur kan man bygga nätverk och skaffa sig rätt kunskaper? Här kommer jag ge lite tips på olika områden som man kan arbeta med för att stärka sin konkurrenskraft, både kortsiktigt och långsiktigt.

TRACKRECORD
Att vara verksam i filmbranschen är att vara handelsresande i projekt. Du är de projekt du skapar eller medverkar i – ditt s.k. ”trackrecord” – på precis samma sätt som en butik är de varor de säljer. Det är projekten som avgör hur du kommer uppfattas av omvärlden. Har du medverkat i framgångsrika filmer, kommer det smitta av sig på dig och din karriär. Din medverkan på framgångsrika filmer kommer av många uppfattas som en ”kvalitetsgaranti”, som gör att framtida arbetsgivare känner sig trygga med att anställa just dig. På samma sätt fungerar antalet produktioner som en liknande garanti för att du har rutin och kan leverera, liksom storleken på de produktioner du varit involverad i signalerar om du har den nödvändiga erfarenheten av att jobba med projekt av hög- och/eller lågbudgetkaraktär. Liksom övriga medverkande i de projekt du tidigare medverkat i säger en hel del om vilka kontakter och vilket nätverk du har. Det gäller därför att vara kräsen och smart i valet av projekt – och veta att du sannolikt aldrig kommer vara bättre än din senaste film. Dessutom, precis som vissa produkter i en butik har ett visst bäst före datum, så gäller det att veta att dina meriter också har det. Generellt är det oftast bara intressant vad du faktiskt gjort de senaste tre åren. Var du befann dig eller var du gjorde för 10 år sedan spelar ofta mindre roll. Eftersom ett bra trackrecord är så viktigt, så kan det därför – ibland – vara motiverat att ta uppdrag enbart för att stärka sitt trackrecord. Även om de kanske inte är så kreativt utmanande eller välbetalda.

KOMPETENS OCH ERFARENHET
Viktigaste av allt för att bli konkurrenskraftig är kanske att sätta rätt mål för sig själv, i förhållande till de egna förutsättningarna. Vill vara konkurrenskraftig ska man naturligtvis sikta in sig på de yrken som man på ett eller annat sätt har en fallenhet för. Det kan ju ibland vara lite svårt att veta exakt vad det är, men ett bra sätt är att titta på vad man redan gör. Är man en av dem som ofta styr upp resor, fester osv.- då kanske man bör sikta in sig på något som mer handlar om projektledning som t.ex. producent, produktionsledare eller dylikt. Om man är en av de som sitter och bloggar hela dagarna, då kanske man ska sikta in sig på skrivandet antingen som författare och/eller som kritiker. Är man redan nu en av de brinnande i skolans teatergrupp och älskar att föreläsa – då kanske skådespeleriet eller läraryrket ligger nära tillhands. Tycker man sedan att det är viktigt att kunna leva av sitt yrke, utan att vara beroende av andra intäkter. Då kanske man även bör försöka välja yrken som är mindre konkurrensutsatta eller där man redan har någon form av etablerat kontaktnät (är dina föräldrar skådespelare, har du ju lättare att få hjälp än om de inte är det). Min generella uppfattning är att de yrken som exponeras minst i media är de som också är minst konkurrensutsatta. D.v.s. regissörsyrket och skådespelaryrket är mer konkurrensutsatt än vad yrket som passare, elektriker eller för den delen distributör är. Därmed inte sagt att dessa inte också är starkt konkurrensutsatta. För det är de.

Vill man stärka upp sin erfarenhet kompetens och erfarenhet så är det enklaste och bästa sättet naturligtvis att söka sig till olika utbildningar och kurser. Inte bara ger det ökade kunskaper, det ger dessutom i många fall tillgång till nya nätverk och kontakter. Det fungerar i många fall även som en form av ”kvalitetsgaranti”. De som anställer dig vet lite vad de får. Du uppfattas sannolikt ha en form av lägsta nivå – och bolagen har kanske anlitat personer från samma utbildning tidigare. Ett annat lite mindre vanligt sätt, som kan stärka sin erfarenhet är att skaffa sig en mentor. Någon att bolla tankar, idéer och frågeställningar med. Det kan t.ex. vara en lärare man haft tidigare, en mer erfaren arbetskollega eller någon annan man ser upp till och vars åsikter man respekterar.  Själv vill jag också slå ett slag för att läsa böcker. Det finns böcker om nästan allt, alla aspekter av filmskapande, skådespeleri eller dyl. De flesta och de bästa är dock på engelska, men det är helt klart värt att ta sig igenom dessa. Nästan nödvändigt. Det bästa sättet att skaffa sig erfarenhet är nog, trots allt, att kasta sig in i olika projekt – även om man kanske inte har riktigt kolla på allt. Men då istället försöka lära sig på vägen. Inledningsvis blir det kanske inte i de mest professionella sammanhangen, men efter hand – och i kombination med utbildning – så leder det framåt mot mer meriter och stärkt konkurrenskraft.

NÄTVERK OCH PERSONLIGA RELATIONER
En persons nätverk är i professionella sammanhang, en av de mest avgörande och betydelsefulla aspekterna vid en potentiell anställning. Det kan handla om sådant som en skådespelares relation till press och media – eller om en fotograf som har förmånliga avtal med underleverantörer av kamerateknik, en produktionsledares kontaktnät av produktionspersonal eller dyl. Att bygga nätverk är något man gör över tid, men som dels kan göras olika effektivt och som man dels har olika förutsättningar för att göra. Om dina föräldrar t.ex. redan jobbar i filmbranschen, så kommer du ha helt andra förutsättningar för att bygga ett nätverk än om du inte känner någon som jobbar i branschen. Dock kan du oavsett dina förutsättningar i princip bränna broar bakom dig lika fort – och bästa sättet att få ett stort kontaktnät är att just se till att undvika att bränna broar, utan att istället fokusera på att utveckla sitt kontaktnät.

Ett bra sätt att bygga nätverk och kontakter är att utgå från sina tidigare produktioner och utbildningar. De personer man känner därifrån lär ju ofta i sin tur känna andra personer och företag (andra än man själv) – så ser man till att hålla kontakten med gamla klasskamrater så kan det vara en bra dörröppnare och kontaktförmedlare i många sammanhang. Det samma gäller för de tidigare projekt man jobbat med, där man sannolikt på samma sätt lär känna många som i sin tur ofta både redan har kontakter sedan tidigare och kommer få nya i framtiden. Det gäller att förvalata sina kontakter från tidigare produktioner (även de man kanske hade lite konflikter med just under produktionen). Ju fler produktioner man sedan varit med på, desto fler kontakter och större nätverk bygger man upp. Därför är det bra att inte söka sig till samma sammanhang hela tiden, utan försöka söka upp sammanhang som ger nya kontakter och utmaningar. Att höra av sig till gamla kollegor för att höra vad de har för sig kan därför ofta inte bara vara roligt, artigt – utan även smart ur karriärsynvinkel. Det vanligaste sättet är ju annars naturligtvis att försöka hålla kontakt – och se till att ha en bra relation – till de bolag man arbetat på tidigare. Har man ännu inte lyckats slå sig in, så kan det vara en god idé att här överväga att ställa upp som volontär på t.ex. en filmfestival eller be att få göra praktik på en film eller ett bolag, eftersom det ger tillgång till nya kontaktnät (förvänta dig dock inte att det ska ge dig just mer än kontakter).

Viktigt här – ur en karriärs aspekt – är att nätverka mot rätt personer. De som sitter på den beslutande makten (eller som du tror kommer göra det i framtiden). De handlar inte om att gå på de roligaste festerna, utan på de viktigaste festerna. Att visa framfötterna för rätt personer. Det får naturligtvis inte bli för övertydligt eller utstuderat, eftersom det då riskerar att få motsatt effekt.

Jag vill även slå ett slag för användandet av sociala medier så som t.ex. Facebook, Twitter etcetera i sitt arbete med att bygga och förvalta kontakter och nätverk. Ett mer kostnadseffektivt sätt att arbeta med att stärka och utveckla sitt nätverk och sina kontakter är nog svårt att hitta. Dock får man heller inte stirra sig blind och tro att det räcker att arbeta med nätverk och kontaktskapande på sociala medier. Det är ju trots allt inte alla som använder sociala medier – och du vill ju inte begränsa ditt nätverk till bara de som gör det.

DIVERSIFIERAD KOMPETENS
Ett råd för att bli mer konkurrenskraftig är att inte enbart rikta in sig på en yrkesroll, utan att försöka ha minst 2-3 olika ben att stå på. Då finns man ofta lättare med i medvetandet hos producenter och regissörer (om du t.ex. är skådespelare som även jobbar som runner på en produktion, så är sannolikheten att du kanske dels erbjuds en mindre roll i filmen eller att producenten har med dig i tankarna inför nästa film, eftersom de sannolikt lärt känna dig lite). Det är ju även t.ex. mycket billigare för en producent att anställa en maskör som också kan vara kostymör, än att behöva anställa en person på varje position. Många gånger är detta avgörande för vem som blir anställd. Exempel på yrken som är vanliga att kombinera är t.ex. regissör och författare i en och samma person, kostymör och maskör i en och samma person, ljudtekniker och ljudläggare i en och samma person osv. D.v.s. det handlar ofta om yrkesroller som är lätta att kombinera rent logistiskt. Att försöka vara både maskör och fotograf kanske är mindre lyckat. Dock – omvänt – så bör man naturligtvis inte rikta in sig på alla – eller för många – yrkesroller, då man i så fall riskerar att inte bli riktigt bra på något.

SPRÅK, DATORKUNSKAPER OCH KÖRKORT
Andra saker som påverkar kompetensen är sådant som språk, datorkunskaper och huruvida man har körkort eller inte. Språk eftersom det på ett helt annat sätt öppnar upp för nya marknader och även gör dig mer unik på den svenska marknaden. Datorkunskaper eftersom du blir mer självgående, då mer och mer av de flesta yrken kräver någon form av datorkompetens. Idag förväntas ju nästan alla kunna ta mot och läsa e-mail, något som inte alls var fallet för bara 10 år sedan. Då de flesta produktionsbolag fortfarande jobbade mest med fax. Det allra viktigaste – i alla fall om du vill jobba i ett filmteam – är dock sannolikt körkort. I många fall är körkort ett krav för att överhuvudtaget komma i fråga för ett jobb.

ADMINISTRATIV FÖRMÅGA
Eftersom de flesta uppdrag i branschen, i alla fall bakom kameran, kräver att man är självgående och kan hantera någon form av egen tidsplanering och budgetansvar, t.ex. utlägg för kostnader eller dylikt – så är även förmågan att planera, budgetera, följa upp och hantera kvittoredovisningar etcetera. Förmågan att hantera byråkrati är också ofta meriterande, när det gäller t.ex. kontakter med myndighetspersoner, fastighetsägare eller andra som man måste komma överens med under produktionens gång.

EKONOMI, JURIDIK OCH FÖRHANDLINGSTEKNIK
Andra kunskapsområden jag skulle rekommendera att man satsar på är juridik, ekonomi och förhandlingsteknik. Juridik eftersom hela branschen är väldigt avtalsstyrd och det därför kan vara bra att kunna läsa och förstå avtal – och hels även kunna skriva avtal själv. Förhandling är av samma orsak användbar när avtalen (och t.ex. ersättning) förhandlas fram. Ekonomi eftersom branschen ofta har ett väldigt starkt kreativt och konstnärligt fokus – och det därför ofta saknas kompetens som balanserar upp detta. Det är t.ex. väldigt mycket lättare att få sitt första jobb som produktionsassistent (eller kanske tom ekonom) – om man har grundläggande kunskaper i ekonomi och juridik.

NY, SPÄNNANDE MED ANNORLUNDA BAKGRUND
En aspekt som avgör hur konkurrenskraftig man är, som kan vara lite svårt att påverka själv, handlar om huruvida man uppfattas som ”ny och spännande” – eller kanske har en annorlunda bakgrund. Nya personer får ofta får ofta mer hjälp i sina försök att etablera sig genom t.ex. tips om jobb, än de som varit i branschen länge. Det handlar också om hur man bidrar till mångfalden och jämställdheten, då de flesta projekt mår bra av att inte allt för homogent sammansatt grupper – och i vissa sammanhang ska även arbetet med mångfald och jämställdhet redovisas för projektets finansiärer som t.ex. Svenska Filminstitutet. En annorlunda bakgrund, från t.ex. andra branscher, kan också vara meriterande och stärka konkurrensen eftersom det kan bidra till ett annat perspektiv och ge tillgång till andra former av nätverk och kontakter.

MARKNADSFÖRING
Man vill ju gärna tro att det alltid är så att de som är bäst lämpade för ett jobb är de som får det. Sanningen är dock att det ofta handlar ganska mycket om hur bra personerna är på att marknadsföra sig. Att marknadsföra sig själv är en svår konst, som ofta förbises eller baktalas av de som inte behärskar den. Man raljerar ofta över kurser i att skriva CV, trots att personlig marknadsföring handlar om så mycket mer.

Självklart är Cv:t ett viktigt marknadsföringselement, även om det mer och mer ersätts av profiler på sociala nätverk och sajter som filmcafé, LinkedIn m.fl. Sociala medier som Twitter, Facebook, YouTube är även det bra sätt att få exponering på. Där du kan genom aktiv närvaro kan exponera dig för de som är dina tilltänkta kunder. Du kan ladda upp bilder-, videoklipp och informera om allt du gör – på enkelt och billigt sätt. Hålla dina kunder ständigt uppdaterade om nya meriter. Precis som exponering i databaser och internetagenturer som filmcafé, filmarbetarkatalogen och filmservice väst etc. kan leda till jobb, så kan närvaro i sociala medier göra det. Har du ett väldigt vanligt namn, så kanske du dock bör tänka på att lägga till en yrkestitel i profilnamnet, så att personer som söker efter dig vet vem av alla med samma namn som är du. På dessa sidor så kan du ju även ladda upp din showreel – och sannolikheten är betydligt mycket större att någon faktiskt sätter sig och kolla på din showreel på YouTube eller Facebook, snarare än att de tar sig tid att sätta i en DVD de fått skickade till sig. Sociala medier är sedan även en utmärkt plattform för att länka till din hemsida och öka antalet besökare på den.

Jag vill även slå ett slag för att lägga ner mer arbete på sina e-mails – och gärna utforma en grafiskt snygg e-mail signatur. Chansen att få någon att t.ex. gå in på din hemsida och du längs ner i dina e-mail har en form av grafisk annons för den kommer sannolikt öka betydligt. De flesta e-mail jag får från personer som söker jobb är dessutom ofta så slarvigt skrivna att man ibland undrar över om de är seriösa eller inte.

Det kanske allra viktigaste och effektivaste sättet att marknadsföra sig på är dock sannolikt genom att vara närvarande vid festivaler och marknader. Exakt vilka beror på vem man vänder sig till. Där ju även visitkort är en viktig bit i marknadsföringen. Jag skulle även vilja slå ett slag för att göra rena företagsbesök eller telefonsamtal. Låta företagen vet att du finns. Visst det låta lite gammalmodigt och kan bli påträngande i vissa lägen och du kan riskera uppfattas som jobbig om det blir för ofta. Men någon gång om året, kanske för att lämna in eller fråga om man kan få skicka sin nya showreel anser nog de flesta vara okej.

Jag föreslår att man faktiskt tänker ett varv extra här kring vem som egentligen äger beslutet kring om man ska få medverka i ett projekt eller inte. Jag får t.ex. i min roll som producent ofta en väldig massa Cv:n från skådespelare – och visst har jag ett visst inflytande över rollbesättningen. Men minst lika stort inflytande har regissören och inte minst författaren som ju avgör vilka skådespelare som kan komma att bli aktuella utifrån hur manuset formas. Även finansiärer och inte minst distributörer är ju även med och ”tycker till” (eller rent av beslutar) utifrån vad de tror är bäst för filmen ur t.ex. marknadsföringssynvinkel.

Förutom festivaler och på sociala medier, så finns det en hel del andra plattformar för att marknadsföra sig (och nätverka) som t.ex. konferenser och seminarium. Får man dessutom chans att själv medverka t.ex. i paneldebatter eller dyl., så ger ju det även riktigt bra exponering.

Public Relations
Public Relations s.k. PR avses den typ av marknadsföring och exponering som man inte själv betalar för direkt – t.ex. sådant som intervjuer, artiklar osv. Att man inte själv betalar för det betyder dock inte att man inte kan påverka det. Tvärtom. Eftersom tidningar, sajter osv har ett kontinuerligt behov av att komma med nya artiklar, intervjuer, nyheter osv så är det ett utmärkt sätt att komma ut med sitt budskap. Vid större nyheter så kan man formulera ett pressmeddelande och skicka ut, vilket i många fall underlättar journalisternas arbete. Det viktiga i dessa sammanhanget är att det finns en speciell VINKEL – något som gör det hela unikt och skapar en bra story – eftersom det måste motiveras varför just den här nyheten är värd att publicera. Det kan t.ex. röra sig om aktuella händelser som att man blivit nominerad till något pris eller kanske att man medverkar i något projekt som rör ett aktuellt ämne. Alternativt att man är väldigt ensam i sin kunskapsnisch. Bäst är om man kan anpassa detta efter de man kontaktar. T.ex. så letar kanske en tekniktidning efter helt andra vinklar än vad en modeblogg gör. Viktigt här är att göra research så man vet vilka tidningar, nyhetsbrev och bloggar som kunderna läser. Vilka sajter de besöker osv? Man behöver dock inte begränsa sig till enbart pressmeddelanden, utan man kan ju även själv skriva artiklar, göra intervjuer (vilket för övrigt även är ett bra sätt att etablera kontakt med nya personer och utveckla sitt nätverk) – eller som jag varit inne på tidigare – blogga.

Det viktiga med när man kontaktar tidningar och annan media med t.ex. pressmeddelanden är dock som sagt att det finns en viss vinkel. Något som gör det unikt, samt att de media man använder når ut till de man vill nå ut till. För en producent som vill nå ut med sin film till ”branschen” så är sannolikt en artikel i Variety mer attraktiv än en artikel i National Geographic. Den kommunikationen man utövar måste vara riktad.

Andra sätt att utöva PR är t.ex. att hålla föredrag, kurser eller kanske ordna studiecirklar. Detta skapar ju dessutom i sig tillfällen att informera om vad du håller på med genom t.ex. utskick osv.- och kan kanske vara mer attraktivt för media göra inslag om. Välgörenhet kan också vara ett bra sätt för PR. Allt från volontärsarbete vid filmfestivaler, till andra föreningar man anser arbeta för ett gott syfte. Vill man slå på stort så kan man ju även pröva på att skriva en bok, något som kanske verkar oöverkomligt stort till en början, men om man delar upp arbetet över en längre tid, kanske inte tar mer tid per dag än att blogga.

PRESENTATIONSBREV
Jag var tidigare inne på att man bör lägga mer tid på de brev och e-mail man skickar ut. Hur ska dessa då se ut? Det bör först och främst vara så korta som möjligt, men ändå så utförliga att all nödvändig information finns med. Var sedan rak och direkt. Kontaktar du någon för att du söker jobb så skriv det redan i första meningen. Det första ledordet är alltså: Var kortfattad!

Nästa ledord är att se till att formulera något som fångar intresset! En pitch som måste inledas med en kort mening som verkligen fångar intresset på samma sätt som rubriken på en löpsedel. Tvingar fram frågor om vem du är, vad du kan och vad du har att erbjuda. Skickar du ett e-mail är det denna rubrik du skriver i ämnesrutan (slösa för guds skull inte bort den på ett ”hej”). Det handlar om att lyfta fram något hos dig som är unikt, lockande – och som gör att du sticker ut från mängden. Något du har, som inte de andra sökande har. Något som gör att personen som läser vill läsa vidare. Nästan alla har något och det gäller att lära känna sig själv tillräckligt för att veta vad det är. Om du känner att du har problem med det, så ta hjälp av andra. Ledordet är alltså att lyfta fram det unika!

När du så fångat intresset så är det dags för förklaringen. Fördelarna med just dig. Det här du förklarar dig och berättar om din framgång – för berätta om din framgång måste du göra. För om du inte berättar om den, så kommer sannolikt ingen känna till den. Här handlar det inte om att lyfta fram något unikt för att fånga intresset för att personen ska läsa vidare, utan det handlar om att lyfta fram alla dina fördelar, styrkor och allt som gör dig mest lämpad. Det handlar om att skriva att du är bra, utan att skriva att du är bra. Det gör man t.ex. genom att hänvisa till att man vunnit priser, gått prestigefyllda utbildningar eller samarbetat med de bästa. Unika kunskaper och talanger. Helt enkelt vem du är, vad du kan, vilka erfarenheter du har och vad du vill. Förklara fördelarna med just dig!

Brevet bör även sluta med någon form av uppmaning som etablerar en fortsatt riktigt t.ex. om du pitchar ett filmprojekt kan frågan/uppmaningen vara: ”Hur skulle du kunna hjälpa oss att komma vidare med det här?”. Återigen allt ska vara kortfattat. Ett presentationsbrev ska inte vara mer än 200-300 ord – och det ska i ett personligt möte inte ta mer än 30 sekunder att berätta. Max!

ERSÄTTNINGSNIVÅER/LÖNEANSPRÅK
En av mina lärare gav mig en gång för 15 år sedan ett tips på vad han brukade säga till sina kunder. Han talade om för dem att det de beställde kunde de få Bra, Billigt och Snabbt – men de kunde inte få alla dessa tre samtidigt. Dom var tvungna att välja bort ett av elementen. D.v.s. ville de ha det snabbt och bra, så skulle det inte bli billigt. Ville de ha det bra och billigt så skulle det inte bli snabbt osv. Dessa ledord har jag burit med mig sedan dess och jag i princip aldrig jobbat med ett projekt där detta inte gått att applicera på ett eller annat sätt. Anledningen är att i de flesta projekt vill alla ha allt, utan att betala för det – samtidigt som filmproduktion i väldigt begränsad grad går att effektivisera. Man får därför ofta vad man betalar för (dock inte sagt att det går att slösa bort resurser eller jobba olika smart, men det är en annan sak).

När det då gäller att ta rätt betalat, så är det naturligtvis svårt att avgöra och dra några generella riktlinjer för. Vissa projekt kanske man enbart tar för pengarna, andra enbart för att det är kul, utvecklande eller ser bra ut på Cv:t – medan de flesta kanske hamnar någonstans i mitten. Några myter man dock inte bör gå på är att bara för att man jobbar billigt eller gratis på en produktion, så kommer det per automatik att leda till att man står sig bättre i konkurrensen i framtiden (på andra filmer från den producenten/regissören) – och på det sättet har lättare att få jobb eller kan ta mer betalt. Allt handlar förvisso om personliga relationer – och det är naturligtvis bra att få möjlighet att etablera en personlig relation till en regissör eller producent. Men man kommer ändå fortsatt att konkurera med alla andra – och ens löneanspråk på nästa produktion kommer ställas i direkt relation till andra med samma löneanspråk, utan hänsyn till att man jobbade gratis på förra produktionen. Det enda det man kan förvänta sig är att man fått möjlighet att utveckla erfarenhet, kompetens och nya personliga relationer. Inget mer. Inte att någon är kommer vara ”skyldig” dig mer ersättning på nästa produktion. Mitt råd skulle därför vara att våga säga nej till produktioner man inte verkligen brinner för, om man inte får en ersättning man är nöjd med – samt att aldrig ta en lön som är så låg att det tär på ens självförtroende. Jag tror att med de enkla frågorna: Brinner jag för det här? Är detta bra för mitt självförtroende? Då kan man hitta en ganska bra balans.

En sak som är kopplat till ersättningen, som man inte får lov att glömma, är om man är berättigad olika former av ersättningsstöd från t.ex. arbetsförmedlingen eller försäkringskassan. Sådan sänker ju kostnaderna för arbetsgivaren och gör dig mer attraktiv att anställa. Det samma gäller för alla som är under 25, som ju har en lägre arbetsgivaravgift – och då är mer ekonomiskt konkurrenskraftiga än äldre kollegor.

ANDRA ERBJUDANDEN
Ett av de bästa råd jag fått är att aldrig mål in mig i ett hörn när det gäller projekt- eller jobbansökningar. Det gäller att försöka skapa alternativ för sig själv, om inte annat för att kunna använda dem som argument när man förhandlar. En enkel regel brukar vara att den med flest alternativ ”vinner” i en förhandling – och då gäller det att se till att skapa så många alternativ som möjligt för sig själv. Där handlar det om att inte söka ett jobb och sedan vänta på att svar innan man söker näst. Se istället till att söka så många jobb som möjligt. Själv utgår jag – när jag söker jobb – med en svarsfrekvens på ca 10 %. D.v.s. för att få komma på 10 intervjuer måste jag söka 100 jobb. Av dessa intervjuer räknar jag sedan med en liknande anställningsfrekvens. Med andra ord, någonstans räknar jag med att söka 100 jobb, för att få ett. (Nu har jag förvisso idag en liten annan svarfrekvens, men det är fortfarande min utgångspunkt). Här handlar det även om att inte bara svara på annonser, utan föregå handlingen och söka upp bolag och aktivt marknadsföra sig. Använd internet och se till att göra en grundlig research. De flesta bolag går att hitta på Eniro eller via olika databaser eller hemsidor.

FLEXIBILITET/OMKOSTNADER
En annan faktor som spelar in när en producent anställer är hur flexibel arbetstagaren är, samt vilka omkostnader som uppstår för producenten för att kunna anlita arbetstagaren.  Det handlar om sådant som tillgänglighet i form av hur snabbt personen kan hoppa in, vilka andra engagemang som personen har som man måste ta hänsyn till vid schemaläggning, om personen bor på en annan ort och är beroende av resor, boende – och om producenten i så fall måste bekosta detta, eller om personen kan ordna detta själv (t.ex. bo hos en kompis, samåka med någon eller dylikt). Det handlar även om sådan som om arbetstagaren har möjlighet att fakturera, har körkort och egen bil osv.

PUBLIKVÄRDE
En sak många ny i branschen inte riktigt har kunskap eller insikt om, eller kanske inte riktigt tar till sig är att en producent inte bara betalar för själva arbetsinsatsen – utan även för t.ex. rättigheten att använda namnet i marknadsföring – och då gäller det att det finns ett värde i det. Vilket är t.ex. varför etablerade, kända, skådespelare kan ta så väldigt mycket mer betalat än oetablerade. Dom har ju helt enkelt en form av ”varumärke” genom att de kan associeras med tidigare produktioner och/eller att det kanske finns vissa nyckelpersoner i branschen som följer deras utveckling och vilka produktioner de deltar i. Eftersom en producent även i vissa fall betalar för att personerna ska promotafilmen i samband med lanseringen så har det här ett avgörande värde. Det här gäller ju, förvisso, främst regissörer och skådespelare som måste sitta i morgonsoffor och hylla manuset, regissören osv. Eftersom det till stor del det är det de får betalt för. Men det gäller även personalen bakom kameran, som har ett ”rykte” som gör att andra i branschen följer produktioner de är involverade i med spänning. Inte minst gäller det för finansiärer som kan villkora sin finansiering mot specifika namn på A-funktioner och kanske ”bankbara” skådespelare.

LITA INTE PÅ SLUMPEN
Tänk på att chanser sällan kommer av en slump – de skapas. Det handlar om att skapa sina chanser genom bra utbildning, smart profilering och prissättning, genom att bygga nätverk och skapa kontakter. Genom smart marknadsföring, exponering, PR och försäljningsarbete. Kanske inte minst av de projekt man själv initierar. Chanser kommer inte av en slump, de kräver hårt arbete!