Exempel på finansiering

Jag har tidigare skrivit en artikel där jag gick igenom de olika typerna av finansiering.  Vad jag dock inte berörde i den artikel är vilken form av finansiering som är sannolik att lyckas få tillgång till beroende på vad det är för typ av filmprojekt. Jag tänkte därför här göra en genomgång av några olika former av filmprojekt och gå igenom varför en viss typ av finansiering är aktuell för just den formen, medan annan finansiering inte är det.

AMATÖRFILM
Med amatörfilm avser jag här alla typer av filmer som dels inte har någon form av garanterad visning på t.ex. TV eller någon större festival – och heller inte har någon annan plan för hur filmen ska generera intäkter eller få medial exponering. Med andra ord en film man primärt gör för att få erfarenhet och kanske knyta kontakter. Jag gör här ingen skillnad på format, d.v.s. om det är en kortfilm, långfilm eller dokumentärfilm – utan alla filmer som uppfyller dessa kriterier hamnar, enligt min definition, i kategorin amatörfilm. Eftersom amatörfilm mer är att betrakta som en hobby för hur man ska få tillbaka satsade pengar så är den mest sannolika finansieringskällan för dessa filmer filmskaparen själv, dess vänner. Detta inkluderar behovet av inspelningsteknik, där det är mest sannolikt att man antingen har tillgång till den själv eller får låna den av sin vänkrets. I vissa fall kan man kanske dock få lite mer erfarna skådespelare och team att satsa sina löner i projektet.

INDIEFILM FÖR SVENSKA MARKNADEN – MICRO BUDGET
Steget över amatörfilm är s.k. ”mikrobudgetfilm”, d.v.s. film med en extremt låg budget, men där det ändå finns en plan för hur filmen ska generera intäkter. I vissa fall kan det även finnas någon form av säkrad distribution. Jag gör dock här en tydlig skillnad för film som är avsedd för den svenska marknaden och film som är avsedd den internationella marknaden. Detta eftersom risktagandet och möjligheterna för finansiering är helt kopplat till hur stor marknaden är – och den svenska marknaden är som bekant väldigt, väldigt mycket mindre än den internationella. För mikrobudgetfilmer så är format och genre inte lika viktigt som det är för större produktioner. Det viktiga är att göra något som sticker ut och som har en tydlig målgrupp. Gärna att det spelar på någon form av redan etablerad intressegrupp. Det kan t.ex. handla om filmer som vänder sig alla jägare, alla rollspelsfanatiker, e-sports nördar eller dyl.

Finansiering för den här typen av filmer är mest sannolikt att komma från – förutom filmskaparen själv, dennas vänner samt team och cast – även komma från t.ex. regionala filmfonder (där det både kan handla om pengar, men även att få låna teknik). Dock eftersom man ofta har en så tydlig målgrupp i den här typen av filmer, så blir det även lättare att jobba med sponsring i samarbete med andra företag som också har ett intresse att nå ut till den här målgruppen.

PROFFESIONELL KORTFILM & NOVELLFILM
Ett annat steg över amatörfilm är kort och novellfilm, där planen för hur filmen ska generera intäkter kanske inte alltid är så tydlig (eller ens finns) – men där man ändå har någon form av säkrad distribution t.ex. genom pre-sales till en Tv-station och/eller att filmen ingår i satsning som har säkrad distribution på någon större festival och kanske även får ekonomiskt stöd av Svenska Filminstitutet och/eller någon regional film fond, så som t.ex. är fallet med alla novellfilmer i novellfilmsatsningen.  Finansieringen för dessa typer av filmen kommer med andra ord från TV, regionala filmfonder och Svenska Filminstitutet. Förutsättningarna för att betala ut lön till de medverkande ser oftast helt annorlunda ut på den här typen av produktioner, jämfört med amatörfilm och mikrobudgetfilm. Även om det sällan är frågan om att betala ut avtalsenliga löner, utan mer (enligt min erfarenhet) handlar om arvoden som ligger runt 50 % av vad som är avtalsenligt. Det är ju dock fortfarande ett stort hopp upp för alla inblandade och påverkar naturligtvis väldigt mycket vilka man kan få med sig i ett sådant här projekt. Deras erfarenhet och bakgrund, något som finansiärerna vet om och säkert även kommer ställa krav på. Det är därför sannolikt att de vill se ett antal erfarna personer knutna till projektet, för att känna sig trygga med filmen faktiskt färdigställs och håller budget. Det brukar t.ex. handla om skådespelare, fotograf, inspelningsledare och/eller line producer, alternativt om regissören eller producenten har etablerad erfarenhet sedan tidigare. Om erfarenhet saknas brukar det påverka stödbeloppen och det lutar då mer åt ”mikrobudget film”.

PROFFSFILM PÅ SVENSKA MARKNADEN (DEBUT)
När det så gäller professionella filmproduktioner, av långfilmsformat, avsedda för den svenska marknaden – men som har en form av ”debutkaraktär”. D.v.s. att antingen det antingen är producenten, regissören och/eller kanske författarens första långfilm i professionella sammanhang – men att filmen fortfarande har säkrad finansiering, distribution och kanske ett eller ett par kända namn i rollistan. Då gäller här ungefär samma förutsättningar som för professionell kort- och novellfilm. D.v.s. att det kanske ställs krav från finansiärerna att det ska finnas en erfaren line producer, produktionsledare och/eller inspelningsledare och att erfarenheter hos övriga nyckelpersoner, så som fotograf, klippare, dramaturger et cetera blir viktigare. Finansieringen för den här typen av filmer är även den likartad med finansieringen av kort- och novellfilmer. D.v.s. det handlar ofta om finansiering från TV, regionala filmfonder, Svenska Filminstitutet – men även i de flesta fall även om att skådespelare och team får satsa stora delar av sina löner i filmen – samt att producenten får göra dealar med teknikbolag om olika former av delägande i filmen och/eller uppskjutna ersättningar. Exempel på framgångsrika debutfilmer för den svenska marknaden är t.ex. Filmen G, Nionde Kompaniet, Fucking Åmål, Jalla! Jalla! m.fl.

PROFFSFILM PÅ SVENSKA MARKNADEN – EJ DEBUT
Sista kategorin filmer för svenska marknaden är rent ut professionella produktioner som inte har någon form av ”debut karaktär”. D.v.s. där alla personer i de olika nyckelfunktionerna har tidigare erfarenhet. Där filmen kanske även baseras på förlagor och där kända namn förekommer i marknadsföringen. Den stora skillnaden i finansieringen av den här typen av film, jämfört med de som har en form av ”debut karaktär” ligger i att dessa kan finansieras helt eller delvis med riskkapital samt att det är enklare att sluta avtal om produktplacering och cross promotion för dessa. Men naturligtvis utgör även samproduktionsmedel från andra produktionsbolag, regionala filmfonder, tv-stationer, teknikbolag.- tillsammans med stöd från t.ex. Svensk Film Institutet, Nordisk Film & TV Fond, samt EU:s Media program -huvuddel av finansieringen. Även om dessa filmer hör till de som är de mest kapitalintensiva, så förekommer även upplägg där kanske främst skådespelare satsar sina hela eller delar av sina löner i filmerna. Exempel på den här typen film är t.ex. de flesta Beck-filmer, filmerna i Millenium-trilogin, snabba cash, uppföljare som Göta Kanal 2 m.fl.

INDIEFILM FÖR SVENSKA MARKNADEN
När det då gäller filmer som görs direkt för den svenska marknaden, utan säkrad distribution och/eller stöd t.ex. Svenska Filminstitutet. Filmer som budget och erfarenhetsmässigt kanske ligger snäppet över rena ”mikrobudget”-projekt, så är dessa i grunden ganska få – och i den utsträckning de görs så är det primära syftet inte att tjäna pengar på produktionen utan att få erfarenhet och exponering som filmskapare. Det är därför vanligt att dessa filmer finansieras lite som amatörfilmer d.v.s. den mest sannolika finansiären för den här typen av film är filmskaparen själv, dess vänner och andra i personens omgivning – och inte minst då att skådespelare och team satsar hela eller delar av sina löner i filmen. T.ex. kan det vara så att skolor efter avslutad examen stöttar sina elever som vill göra sin första film med t.ex. inspelningsteknik. Allt eftersom det blir mer och mer vanligt att filmskapare kan äga (och hantera) så väl inspelnings- som post-produktionsteknik så har den här typen av filmprojekt blivit allt vanligare – och de senaste två åren har t.ex. SVT haft en speciell satsning för dessa som går under rubriken ”frizon”. Där man visat filmer som t.ex. vår film SKILLS, Sweaty Beards, Nasty Old People m.fl. Men även filmer som t.ex. Kärlek 3000 ingår i den här kategorin. Det finns även en form av ”mellan nivå” mellan rena indiefilmer och fullt ut s.k. professionella filmer, där filmerna kanske har någon form av säkrad distribution, men där finansieringen till största delen består av uppskjutna ersättningar till skådespelare, team och underleverantörer. Där finner man t.ex. filmer som Rånarna, Nio Millimeter m.fl.

INDIEFILM FÖR INTERNATIONELLA MARKNADEN – Micro budget
Om vi då går över och tittar på filmer för den internationella marknaden och börjar med kategorin mikrobudgetfilmer, som vi ju redan varit inne på, så har ju dessa en helt annan marknad internationellt än nationellt. Något som står i direkt relation till risktagandet, vilket är varför mikrobudgetfilmer för den internationella marknaden har mycket enklare att få finansiering i form av riskkapital, än filmer för den nationella marknaden. Även produktplacering blir enklare – eller får i alla fall en annan form för mikrobudgetfilmer som riktar sig till den internationella marknaden. Den absolut största skillnaden här är dock kanske att valet av genre är väldigt mycket viktigare när det gäller mikrobudgetfilmer för en internationell marknad, än vad det är i valet av genre i mikrobudgetfilmer för den nationella marknaden. Detta eftersom vissa genrer så som t.ex. skräck, monster, thriller, action, sci-fi, fantasy m.fl. är genrer som inte är så bundna till den nationella kulturen – vilket andra genrer så som t.ex. komedi, drama m.fl. är. Vissa genrer så som t.ex. art house och drama är även mer beroende av starka – internationellt kända – namn i rollistan. Vilket kan vara svårt eller närmast omöjligt att få till på en mikrobudgetfilm. Sedan står naturligtvis genren även i relation till utbudet på den internationella marknaden. De senaste åren har t.ex. utbudet av skräckfilmer kraftigt överstigit efterfrågan, vilket gör att skräckfilmerna verkligen måste sticka ut mer i sitt koncept för att verkligen ha en chans. Finansieringen till den här typen av filmer kommer som sagt ofta från – förutom filmskaparen själv – t.ex. regionala filmfonder, riskkapital (som sagt väldigt beroende på genre och medverkande), vänner till upphovsmännen, uppskjutna löner till medverkande skådespelare och team, uppskjutna ersättningar (eller delägande) till teknikbolag (eller vänner man lånar teknik från) – samt produktplacering. Exempel på framgångsrika mikrobudgetfilmer för den internationella marknaden är t.ex. Paranormal Activity, El Mariachi (gjordes för $7,000) och Eraserhead (gjordes för $10,000).

FILM FÖR INTERNATIONELL MARKNAD – Låg Budget
Om vi då fortsätter med film för den internationella marknaden och rör oss upp ett snäpp från mikrobudget till lågbudget. (Här definierar jag mikrobudget som filmer med en cashbudget på upp till $25,000 och lågbudget som filmer med en cash budget på mellan $25,000 och upp till $5 miljoner). Det första att är det viktigt att konstatera förutsättningarna för erfarenhet och meriter för den här kategorin, eftersom lågbudget på något plan antyder att det är en kategori som skulle vara öppen för alla – så är absolut inte fallet. Jag utgår här från att filmskaparna har någon form av tidigare erfarenhet. Antingen t.ex. genom att ha producerat mikrobudgetfilmer eller filmer för den nationella marknaden. Det är naturligtvis möjligt för personer utan erfarenhet att få till finansiering för filmer även i dessa budgetramar – men då kommer finansieringen oftast från vänner i omgivningen. Om man inte har ett enormt starkt projekt, som kanske backas upp av någon mer erfarenperson som går in som mentor och/eller exekutiv producent. Precis som med mikrobudgetfilmer, så är valet av genre för lågbudgetfilmer för en internationell marknad avgörande. Detta eftersom de främst är avsedda för att säljas internationellt till TV, DVD, VOD etcetera. D.v.s. de kommer sannolikt inte kunna leva på en massiv marknadsföring på bio. Notera ordet sannolikt, de filmer som blir lyckade och framgångsrika kommer naturligtvis plockas upp av distributörer och få bred bio distribution. Men utgångspunkten är att de ska kunna nå break-even även med en relativt smal distribution på bio (om någon alls) i kombination med försäljning till TV DVD och VOD et cetera. En stor skillnad på filmer i den här kategorin och filmer i mikrobudget kategorin är att lågbudgetfilmer är avsevärt mer beroende av internationellt kända namn än vad mikrobudgetfilmer är. Detta för att det helt enkelt krävs större försäljning – och därmed en bredare målgrupp – för att filmen ska kunna nå break-even. Skillnaden mellan mikrobudget och lågbudget för den internationella marknaden ligger ofta i om filmen är anpassad enbart för DVD och VOD (mikrobudget) eller om den är anpassad även för TV (lågbudget) – och därmed i förlängningen även skillnaden om filmen ska säljas med hjälp av en sales agent och distributör – eller om den (i alla fall initialt) ska distribueras och säljas av filmskaparen själv. Detta eftersom det krävs väldigt mycket mer för att klara av, att leverera allt material som en sales agent (och Tv-stationer) kräver. Där motsvarar ofta kostanden för leveransmaterial, juridik och ekonomi budgeten för en hel mikrobudgetfilm. Exempel på lågbudgetfilmer är t.ex. många skräckfilmer så som Fredagen den 13:e, Evil Dead, Blair Witch Projects, Open Water, Saw m.fl. Men även filmer i andra genrer fungerar i lågbudget, även om komedier som t.ex. Mitt feta Grekiska Bröllop, Filmer som t.ex. Sista Natten med gänget, Grease, Dirty Dancing, Rocky och Easy Rider är lågbudgetfilmer som senare blivit oerhört framgångsrika. Grease är t.ex. den film som gav investerarna mest utdelning på insatt kapital. Filmen spelar fortfarande årligen in mer pengar i royalties än vad den kostade att producera. Även dokumentärer som t.ex. Super Size Me har nått stor framgång. Dom flesta lågbudgetfilmer hör man dock inte talas om, eftersom de inte når en sådan stor framgång. Kanske ingen alls och man bör komma ihåg att dessa framgångsrika filmer till hör undantagen. De flesta av dessa filmer är rena förlustaffärer.  Lågbudgetfilmer bör man främst satsa på att finansiera via hjälp av en Sales Agent som gör pre sales, eftersom det minskar risken som investerarna tar. Men det finns även en hel del riskkapital bolag som investerar i den här typen av produktion. Även om många internationellt etablerade investment byråer inte investerar i filmer med så här låg budget, eftersom det ofta handlar om filmer som inte har s.k. A-listade skådespelare i huvudrollerna och inte heller finns utrymme för dem att ta ut sina sedvanliga ”legal fees”. Men det finns trots allt en hel del mindre riskkapitalbolag som investerar i sådana här filmer. Förutsatt att projektet är riktigt bra, det finns några kända namn kopplade till projekt, filmskaparna har tidigare erfarenhet, man har en bra sales agent på plats – och inte minst då att filmen är gjord på engelska. Även ”tax credits” är aktuellt för dessa filmer i vissa fall.

FILM FÖR INTERNATIONELL MARKNAD – Mid Size Budget.
Den sista kategorin, innan vi är uppe i riktiga ”Hollywood produktioner”, är s.k. ”mid size”-filmer, vilket är filmer som ligger i spannet mellan lågbudget och riktiga klassiska högbudgetfilmer. Det rör sig om filmer i budgetramarna mellan $5 miljoner upp till $60 miljoner. Filmer som sannolikt kommer gå upp på bio i större delen av världen, men som inte kräver ”Hollywood marknadsföring” för att nå ut till sin publik. (jämför t.ex. skillnaden i marknadsföring av en film som Kings Speech och Transformers 3). Filmer som går på bio under en längre tid, oftast i lite mindre salonger. Där kvaliteten på filmen (och respons från kritiker) är mer avgörande än marknadsföringen. Ofta filmer som är mer regissörsstyrda än vad som är vanligt i Hollywood, så som t.ex. Woody Allens-, Tarantinos- eller Bröderna Coens filmer. Filmer som i många fall inte produceras av studiobolagen själva, även om de samarbetar med studiobolagen vid distributionen. Det är filmer som är oerhört beroende av vilka som medverkar både framför och bakom kameran. Här räcker det inte med ”kända” namn i rollistan, utan det ska vara A-listade skådespelare i huvudrollerna och även riktigt kända och etablerade namn i alla biroller. Även alla i teamet måste ha bevisat sin erfarenhet genom så väl kommersiell framgång, som framgång hos kritiker och publik. För dessa filmer är kvaliteten helt avgörande och det krävs därför ett riktigt, riktigt bra manus – inte bara ett manus som är ”bra nog”. Det här är därför ofta projekt som baserats på manus av riktigt erfarna etablerade författare (med agenter och kontinuerliga uppdrag skrivuppdrag för studiobolagen) – och/eller projekt som utvecklats under mycket lång tid. Kanske årtionden.

Det här är filmer som har bio som sitt absolut viktigaste intäktsfönster, även om det kanske inte generar mest intäkter så är det detta fönster som avgör hur mycket pengar som kommer generas i de övriga. Dessa filmer finansieras via pre sales, riskkapital, tax credits, olika former av samproduktionsmedel – i vissa fall så är dock även de medverkande med och blir delägare i filmen (handlar oftast om skådespelare som investerar delar av sitt arvode).

FILM FÖR INTERNATIONELL MARKNAD – HÖGBUDGET
Den sista kategorin är då riktiga hög budget filmer, filmer med en budget på över $60 miljoner. Filmer som kräver ”Hollywood marknadsföring”, d.v.s. där marknadsföringen många gånger kan kosta mer än själva filmen. Ofta s.k. ”tent poles”, som är tänkta att på väldigt kort tid locka en stor och bred publik och relativt snabbt spela in sina pengar på bio via en massiv marknadsföringskampanj. Filmer som oftast produceras inom studio systemet, där man hoppas att filmen ska bli en s.k. franchise, d.v.s. en serie med filmer och kringprodukter som generar mer pengar från försäljning av kringprodukter än från själva filmen. Exempel t.ex. Transformers, Pirates of the Carribean, Sagan om Ringen m.fl. Det handlar alltså om extremt erfarna och talangfulla filmskapare som först och främst visat sin förmåga att generera vinst på sina filmprojekt – och filmprojekten är ofta väldigt genre och konceptdrivna. Dessa filmer finansieras främst via studiobolagens banker och i den del fall riskkapital från större riskkapitalbolag och inte minst s.k. tax credit.