I mitten på maj åkte jag ner för att för första gången besöka Cannes festival. Jag kommer här att beskriva lite av vad jag var med om, samt dela med mig av lite information som jag önskar att jag hade när jag åkte dit. Jag åkte i egenskap av producent för filmen SKILLS, tillsammans med den biträdande producenten Karolina Nilsson, för att möta vår säljagent Epic Pictures Group – och träffa lite andra bolag från olika håll världen.
Min upplevelse av Cannes filmfestival
Min uppfattning om Cannes var från början att det är en prestigefylld tävlingsfestival, med mycket mingel, glamour, stora folksamlingar och överfulla visningar.
När jag senare började producera film på allvar har jag dock även förstått vilken stor och viktig filmmarknad Cannes verkligen är. Vilket var anledningen att jag beslutade mig för att åka dit. Festivalen är dock fortfarande en stor tävlingsfestival och har ett antal tävlingssektioner förutom själva huvudtävlingen, som t.ex. Un Certain Regard för filmer av unga eller mer experimentella filmer, kritikerveckan eller stundentfilmer. Men det är ju otvivelaktigt själva huvudtävlingen som fokus ligger på och dit den verkliga uppmärksamheten riktas. Där Palme d’Or (guldpalmen) är det mest prestigefyllda.
Eftersom vi varken hade någon film i tävlan eller var där för att se filmerna, så kommer jag inte skriva något om tävlingarna, utan mest fokusera på marknaden.
Köp- och säljmarknaden; Marché du film
Själva huvudbyggnaden för festivalen – Palais de festival – har tre våningar som förutom ”röda mattan- biografen” även huserar själva köp- och säljmarknaden; Marché du film.
Marknaden är uppdelad i tre avdelningar; Riviera, Palais och Lerins. Det är på den här markanden de flesta distributörer och säljbolag sitter. Där dem hyrt små bås som tapetseras med posters för de olika filmerna dem marknadsför. Ofta finns även någon TV eller skärm som filmerna visas på, samt några stolar, bord soffor eller dyl. som används vid möten osv.
Inne på markanden finns även ett par biografer där distributörerna och säljagenterna visar sina filmer. På övervåningen – Lerins – hade vi bl.a. möte med vår egen säljagent Epic Pictures Group, som hade en hyfsat stor monter, med flera små bås. Varav ett vi slussades in i för att prata om vår film och visa lite textade scener vi hade med oss. Men ljusförhållandet när vi visade upp lite scener ur vår film var dock allt annat än optimala. Starka strålkastare lös från taket rakt ner i plasmaskärmen, så att bilden upplevdes som väldigt mörk. Ljud utifrån som störde och en sekreterare som avbröt visningen varannan minut för att informera. Samt att agenten var tvungen att pausa visningen och gå in och avsluta en pågående förhandling om en annan film, som pågick parallellt i båset bredvid.
Mötet med agenten pågick i kanske 20-30 minuter, vilket är en ganska lång tid för att vara möten man har där nere. Normalt skulle jag uppskatta att man får ungefär 15 minuter på sig att pitcha sitt projekt. Det som är bra är att det blir så många möten på så kort tid, så man får mycket övning och hinner inte bli besviken på möten som inte gick så bra innan man kastas in i nästa.
Det som blir så tydligt när man är på en marknad är hur filmer paketeras, säljs och distribueras. Det är genre, koncept, medverkande och storlek på budget som är avgörande för hur bolagen kommunicerar sina filmprojekt mellan säljare och köpare. De flesta distributörer har någon form av profil eller inriktning på vilken typ av filmer de söker t.ex. vilken genre, vilken budget osv. Har man t.ex. en skräckfilm producerad på lågbudget så har man störst chanser att få intresse om man vänder sig till distributörer som fokuserar sig på lågbudget-skräckfilmer. Detta är ju ganska självklart, men det blir så oerhört tydligt när man befinner sig på en marknad där alla är för att göra affärer och alla har ett väldigt pressat tidsschema. Det finns inget utrymme för småprat, så har man inga gemensamma nämnare är det bara att tacka och gå vidare.
Nätverkandet är viktigt
Med start väster om huvudbygganden – Palais de festival – ligger International Village där många olika länder, filmfonder osv. finns representerade. Denna fortsätter sedan mot öster från huvudbyggnaden upp mot croisetten. Här fick vi bla en guidad visning i den amerikanska paviljongen och hade ett givande möte ett tunisiskt samproduktionsbolag. De var så trevliga och bra på att sälja sig, så nästa film kanske vi spelar in i Tunisien.
Långt upp på croisette ligger den s.k. skandinaviska terrassen där alla skandinaviska säljbolag och filminstitut huserar. Det är ofta där de bilder vi ser i svenska media på svenska filmare i Cannes är tagna. På gott och ont samlas alla skandinaver på ett och samma ställe. Mest på ont, kan jag själv personligen tycka. Det blir lätt bekvämt att bara stanna där och inte ge sig ut ner för nätverkande på den riktiga marknaden. Men bara man är medveten om risken att man blir bekväm, så kan det ju vara skönt att ha en fast punkt som går att återvända till. Bästa tiden för att besöka terrassen är tidigt på morgonen, då det inte hunnit bli så varmt och många personer ännu inte vaknat till liv efter gårdagens festande.
En del bolag – främst de amerikanska – hyr in sig på hotell och sköter hela sin verksamhet från rummen där, bl.a. på det berömda Majestic (som är ett av få hotell som det krävs ackreditering för att få komma in på) – eller i lägenheter. Vi hade bland annat möte med Las Vegas baserade sälj- och produktionsbolag Birch Tree Entertainment där, som specialiserat sig på kampsportsfilmer och gärna ville samarbete på fler filmer liknande SKILLS. Strax intill såg jag att Shoreline Entertainment, som distribuerat flera av Filmcafémedlemmen Martin Muntes filmer, hyrt in sig på. I korridoren fanns andra liknande, ofta lite mindre, bolag. Sista dagen i Cannes hade vi även ett möte med det tysk-amerikanska bolaget Inferno Entertainment, som bl.a. representerar Lasse Hallströms nya film – som hade hyrt en stor lägenhet i byggnaden på andra sidan gatan från Palais de festival. De hade en grym utsikt, men en väldigt stökig lägenhet och det syntes att de både bodde och skötte affärerna där. Broschyrer blandades med smutsig disk och i hallen satt en assistent och agerade receptionist.
Det första man bör tänka på inför ett Cannes besök är varför man vill besöka festivalen? För mig finns det om man ska generalisera väldigt grovt tre olika anledningar till varför personer åker till Cannes; 1. För att mingla och festa 2. För att se på film 3. För att göra affärer. Vi åkte med ett uttalat syfte att göra affärer och såg därför heller inga filmer eller besökte några fester (inbjudningar fattades inte). Det närmaste vi kom att festa var när vi, sista dagen, under avslappnade former träffade vår säljagent för att tillsammans med våra investerare ta en drink på uteserveringen på Majestic. Vi ville ju även vara hyfsat utvilade och klara i huvudet när vi gjorde våra pitchar och valde därför att på den lediga tid som fanns istället gå runt och läsa av trenderna på marknaden, snarare än se film.
Innan vi åkte hade vi lagt upp en internationell hemsida för vår film (www.skillsthemovie.com) och skickat ut ett antal brev till olika bolag för att försöka få en bra säljagent. D.v.s. ett bolag som hjälper till med utlandsförsäljningen av filmen. Först hade vi tänkt att vi skulle ha en svensk agent, men de planerna blev ganska snabbt ändrade. Dels så är de svenska bolagen så få och kapitalsvaga, så det är svårt att få någon bra deal. Sedan fick vi så bra feedback från andra bolag.
När man registrerar sig får man tillgång till en stor databas med bolag från alla olika möjliga håll. Vi hann bara med att skicka ut ett första utskicka på svenska till alla svenska säljbolag och distributörer och sedan påbörja de engelska utskicken till de Amerikanska bolagen. När vi kom så långt i registret att vi började maila bolag som började på F, så hade svarsmailen redan fyllt inboxen. Ett av mailen var från bolaget Epic Pictures Group som genast gav oss ett erbjudande och ville sluta ett avtal med oss om vår film INNAN Cannes. Allt baserat endast på den trailer de sett för filmen! Den som låg på hemsidan. Några intensiva dagar av förhandlingen följde efter det där vi kom fram till en bra lösning. Syftet med vårt besök på festivalen blev därefter något helt annat än vad vi tänkt från början. Vi var inte längre där för att hitta en säljagent.
När det gäller resor, så är det i särklass billigast sättet att ta sig ner till Cannes att flyga med Ryan Air till Marseillie och sedan antingen ta bussen eller eventuellt hyra en bil. Dock kan det bli problem med tiderna om man ska ta bussen, eftersom Ryan Airs plan ankommer så sent och avgår så tidigt. Men det går ju alltid att spendera en extra natt på flygplatsen om man vill hålla nere kostnaderna.
När det gäller boendet så är det ju ganska uppbokat inne i Cannes, så mitt råd är att ska du inte festa och är beroende av att vara i Cannes sent på kvällarna – så försök hitta ett boende en bit utanför Cannes, t.ex. i St Raphael och ta sedan pendeltåget fram och tillbaka. Då får du dessutom se mer av Rivieran och det är faktiskt ganska skönt att komma bort från hysterin på festivalen några timmar varje dag för att varva ner.
Man bör heller glömma inte att Cannes är en internationell festival. Allt material du har med dig ner ska du ha minst på engelska, men gärna även översatt till Franska och Tyska. Har du information om din film som bara finns på svenska så kan du lika gärna lämna den hemma. Det gäller även att vara ute i god tid. De flesta vill att man bokar möten minst 6 veckor i förväg. Men har man ett bra projekt är de såklart mer flexibla. Eftersom det är så mycket som händer samtidigt och olika projekt har olika prioriterad status hos de olika bolagen händer det ofta att personer blir försenade (eller som det kallas ”missuppfattat tiden”) eller inte dyker upp alls. Det kan även hända, vilket vi råkade ut för, att någon kommer direkt från ett möte som gått väldigt dåligt och tar med sig den frustrationen in till det mötet de har med er. Men ibland händer ju det omvända också…
Ackrediteringarna hämtar man ut några trappor ner i huvudbyggnad, ingången ligger precis intill den röda mattan. Registrering inför marknaden sker online (https://www.marchedufilm.com/en/index.html). Är man ute i god tid (februari), så kostar en ackreditering 286 Euro per person. Men då får man också tillgång till visningar, marknaden, international village samt inte minst tillgång till den stora databasen Cinado (www.cinando.com). Registrerar man sig på plats så är det ca 100 euro dyrare. För att komma med i den den katalog som trycks upp och delas ut till alla deltagare, så måste man registrera sig senast i början av April (Festivalen är i mitten av Maj).
Om man bara ska ner en kort tid till Cannes och inte har registrerat sig innan och inte har behov av alla de fördelar som en ”riktig” ackreditering medför (t.ex. att kunna se filmer), så räcker det med ett dagspass till marknaden. Ett sådant skaffas enkelt i byggnaden intill huvudbyggnaden (västerut). Det finns vissa restriktioner kring vilka som kan få dagspass till marknaden. Man måste ha någon form av anknytning till branschen och helst projekt som finns med på marknaden. Men har man bara ett tydligt syfte med varför man är där, inte svajar på svaren när de ställer frågor och har någon med branscherfarenhet som kan intyga att man behövs, så är det inga problem. Har man ett antal meriter på IMDB så räcker det också.
Slutligen; Det finns betydligt fler projekt i Cannes som söker finansiering, än vad det finns pengar som söker projekt – så jag skulle vilja påstå att Cannes är en plats där man bygger organisationen för ett projekt, snarare än hittar finansiering för det. Den löser man förmodligen enklare på annan plats, antingen före eller efter Cannes.
Print 
PDF
Senaste kommentarer