Over and out!

Okej. Det blev inte supermycket bloggande under årets festival. Det fanns helt enkelt inte tid. Jag har haft ca 90 möten på 8 dagar + frukost seminarier och ”speed dating” i producers network, samt några mingel. Sitter nu på och hotellet och har börjat packa inför några dagars semester i Nice innan det blir att åka hem och följa upp.

Försöker tänka igenom vad jag lärt mig under året festival. Det är trots allt en hel del. Även om de första åren var mest lärorika i form av att jag lärde mig en hel del om hur den internationella filmmarknaden fungerar, så har jag helt klart lärt mig en hel del om tex trender och hur makrnaden utvecklas – även i år.
Jag hörde idag att det finns ca 500 000 filmer till salu under årets Cannes marknad. Vet inte om det stämmer, men låter faktiskt inte helt orimligt om man tänker på hur många producenter från alla olika länder som är här – och samtidigt har i åtanke att endast en bråkdel av filmerna som är till salu faktiskt kommer få distribution… Hård konkurrens, minst sagt…

Kvalitet blir mer nödvändigt än någonsin + säljbara namn. Dessutom är det väldigt tydligt att det även finns lite för många säljbolag – och att det, så att säga, går olika bra för dem. Ingen vill ta i filmer som inte går att sälja, samtidigt som det är huggsexa om de filmer so faktiskt går att sälja – och där inser säljbolagen att dom måste vara med och konkurrera tidigt och tex vara invilverad i finansiering osv (och dom som inte har den kapaciteten inser att dom inte kommer få dessa filmer).

Även indiefilmer blir mer och mer som studiofilmer i den bemärkelsen att allt handlar om att jobba med projekt med tydliga målgrupper, knyta stora namn till projekten och hitta säljagenter med global distributionskapacitet (listan över investmentbolagens ”godkända säljagenter” är förhållandevis kort, jämfört med antalet säljagenter som finns i Cannes). Det finns ju fortfarande ett antal få små säljagenter som tar in färdiga filmer och säljer för hemvideo/dvd – men dom blir färre och färre för varje år och det är ganska uppenbart att dom får svårare och svårare att gå runt. Budgeten för dessa filmer bara sjunker och sjunker (alla säger i princip att det är dödsdömt att göra film för video för mer än $500 K). TV är helt klart det viktigaste intäktsfönstret för de stora säljbolagen just nu, men det är få säljbolag som har bra ingångar hos TV-stationerna. Tv stationerna tenderar att köpa ganska mycket från samma bolag.

Jag måste också säga att jag lärt mig en hel del om hur man ska pitcha och paketera sina projekt. I grunden handlar det naturligtvis om att ha ett bra koncept och ett väldigt starkt manus. Utöver det så gäller det även att hitta rätt samarbetsparters för just de specifika projekten och att se till att projekten ligger i paritet med den egna erfarenheten, eller den erfarenhet man lyckats knyta till projektet. Ska man göra en film för flera miljoner doller, så kommer det krävas en regissör som har erfarenhet av att göra framgångsrika filmer i de budgetramarna och det kommer kräva skådespelar namn som kan ”bära” en sådan film – och inte minst så kommer det krävas att bolaget som producerar filmen har ett track record som visar att dom kan hantera sådana filmer. För mig har det därför handlar om att dels inse att några av mina projekt kommer behöva anpassas för lägra budgetramar, medan andra kommer kräva att jag sluter mig samman med mer erfarna producenter – och ser tll att knyta internationellt gångbara regissörer och skådespelare till projekten (lyckligtvis har jag hittat några sådana ingångar här hos agenturer etc). Det som stärker mig är dock känslan av att jag i år nästan inte fått några direkt negativa reaktioner på själva projekten, mer än att dom presenteras på ett lite tidigt stadie. Koncepten som sådana verkar dock hålla. Vilket jag tar som någon slags bevis för att jag bärjar förstå hur den internationella marknaden fungerar. Vad som funkar där och inte. I princip har jag fått intresse från så väl distributörer, finansiärer och casting directors som gör att jag borde kunna ”paketera” projekt som kommer i produktion. Allt det är ju dock dels beroende på om dom gillar manus och sedan kan godkänna varandra som samarbetspartners. Vilket inte alls är säkert. Fast det är i alla fall ett första bra steg.

Om man ska vända på det och titta på hur man INTE ska presentera sig projekt, så är det ganska tydligt att det finns en hel del saker man ska undvika. Tänkte lista dem kort här:

 

  • Knyta en regissör till projektet, som har ett svagt track record vad gäller filmer den tänkta budgetramen.
  • Använda andra filmer som referens, speciellt för intäktskalkyler (bara för att din film har en liknande story som star wars så innebär det inte att den kommer dra in lika mycket pengar).
  • Använda personers namn i marknadsföring, som man inte har  avtal med (tex säga ”XXX läser manus just nu” eller ”vi har givit ett erbjudande till XXX”).
  • Presentera projekt som inte är i paritet med det man producerat tidigare.
  • Knyta namn till projektet som är betydelselösa eller tom drar ner projektet (tex dokusåpa skådespelare eller skåespelare som haft en liten biroll i en TV-serie eller dyl).
  • Lyfta fram investeringar som är av mindre betydelse, tex företag som lovat att gå in med teknik eller dyl.
  • Ha låst fast sig i var och hur filmen ska göras, innan all finansiering är på plats.

Finns säker mycket mer, men det var det jag kom på nu. Nu är det dags att börja packa…

Speak Your Mind

*