LUGNET FÖRE STORMEN?

Ok. Sitter nu nere i kafeterian i festivalpalatset. Tillbaka på brottsplatsen känns det som. Känns helt overkligt att det gått ett år sedan sist. Minns föra året, hur långt jag trodde jag sulle ha kommit med projekten tills nästa år. Blev väl inte riktigt så. Det där med att få barn ställde allt på sin spets – och till en början så sköt jag upp saker i väntan på att ”det skulle lugna ner sig”. Sakta började jag sedan inse att det inte skulle göra det, utan att det var så här livet såg ut med barn. Inte tid till någonting som inte är högsta prioritet, så det gäller att ta vara på varje liten sekund som går. Tiden kom, med andra ord aldrig – men det gjorde däremot förmågan att hantera den nya situationen. Man lär sig vara effektiv, när det krävs. Den enda tanke som hänger kvar nu är: Tänk om jag varit så här effektiv innan jag fick barn. Herregud! Vad saker jag skulle fått gjort!

Anyway, helt oproduktivt har ju inte det gångna året varit. Jag är ju trots allt här nere med en katolog som både innehåller nya projekt, nya samproduktioner, mer utvecklade befintliga projekt och lite nya strategier för företaget. En av de saker som jag lärt mig nu – som som säkert delvis är resultatet av att man tvingat sig själv bli mer effektiv sedan man fått barn – är att se till att alla möten man har, har tydliga syften. De första året jag åkte ner var det mest en rolig grej (förutom att vi skulle träffa de som distribuerade SKILLS). Året efter var det mycket för att lära mig, eller i alla fall var det – som blev resultatet. Tredje året, förra året, var då egentligen första året när jag kände aatt jag åkte ner med hyfsad koll och en någorlunda uttänkt plan. Dock insåg jag då att även mycket av det året blev en läroprocess. Min plan funkade inte rikgt som planerat.

Några enkla misstag, eller fallgropar, som man lätt går i – och som jag det året också gick i:

  • Satsa för mycket på ett projekt. Jag hade satsat det mesta på ett projekt jag själv brann för. Ett projekt som hade fått bra respons året innan, men där antingen något gått fel under utvecklingen och/eller där trenderna ändrats så att projektet inte längre var intressant. Räddningen för mig blev där att jag tagit över ett scifi projekt från en annan producent och det projektet fick bra respons. Ironiskt nog var det ett projekt jag själv inte riktigt såg det unika med till en början – och där främsta anledningen att jag klev på var att det fanns en relativt känd skådespelerska knuten till projektet – vilket skulle kunna öppna dörrar för mig att få möten med en del bolag.
  • Ett annat vanligt misstag man gör är att bli hemmablind i sin utveckling (det var nog det som hände lite i utvecklingen av projektet). Man sitter gärna och utvecklar länge utan att ta in feedback. I tron om att man måste göra det ”läsbart” för andra. Det är en svår avvägning. Det är svårt att få bra feedback på material som inte är begripligt för andra, men samtidigt otroligt viktigt att ta in feedback så tidigt så möjligt. Så man kan åtgärde mer övergripande problem, innan man sitter och petar i detaljer – eller blir hemmablind på materialet.
  • Brister i uppföljning och kommunikation. Det här är nog det svåraste för en producent. Man vill inte störa personer i onödan och man vill heller inte riskera att de man kontaktar ber att få läsa material som man själv kanske inte riktigt tycker håller. Samtidigt så vill man ju inte bli bortglömd. Lösningen för mig har varit att dels trycka upp en katalog varje år, där alla projekt förnyas. Då ser det kanske ut som det händer lite mer med projekten än det faktiskt gör (dom får en make-over i form av ny posterm nytt synopsis, ny tidsplan osv). Sedan så skickar jag naturlitvis materrial i den mån det går (dvs när det finns material som håller). Jag försöker även göra uppföljningsmöten via Skype. Något jag dock varit dålig på men som jag nog sannolikt kommer satsa mer på efter i år. Dels är det ju otroligt kostnadseffektivt att hålla möten via Skype, jämfört med att åka och besöka folk rent fysiskt. Dels är det även mycket lättare att kombinera med ett liv med barn och övrig familj.

Oh well. Nu är det strax dags för mitt första möte för dagen. Blir nog inget mer bloggande förens sent ikväll. Då schemat, från och med nu, och fram till sen eftermiddag inte ens innehåller tid för en vettig lunch. Sedan är det middag med famljen ute ikväll, eftersom detta – trots allt – är den lugnaste (minst hysteriska) – av alla mina dagar här.

Speak Your Mind

*