Cannesbloggen, 14 maj 2011

Okej. Tänkte berätta lite om när jag var på Producers network breakfast meeting i förrgår och lyssnade och ställde frågor till Bec Smith från United Talant Agency (UTA). Moderator för samtalet var Joana Vincente från organisationen IFP (Independent Filmmakers Program www.ifp.org) och den inbjudna gästen var som sagt Bec Smith från UTA.

UTA representerar bla klienter så som Johnny Depp och bröderna Coen och är en av flera stora agenturer så tex CAA, William Morris och ICM. UTA representerar bla skådespelare som Johnny Depp och filmskapare som Bröderna Coen bara för att nämna några. Dom var ursprungligen en agentur för författare och represneterar bla Stieg Larsson böckerna (samt Yellowbirds filmer), men har idag klienter inom i princip alla områden. Dock arbetar dom med endast ett fåtal producenter och investerare, medan dom tex har många författare och skådespelare – eller som hon utryckte det – dom företräder bara investerare med ”riktigt djupa fickor” och de absolut bästa producenterna i branschen.

Agentens arbete går i princip ut på att leta upp och samanföra författare, producenter, skådespelare och investerare för att försöka få till så bra filmer som möjligt för sina klienter. Dom jobbar inte bara mot studio bolagen utan hjälper även sina klienter när dom av en eller annan anledning vill göra en film ”utanför systemet”. Därför har de stora agenturerna en egen avdelning för oberoende film – Inpependent Film department – vilken är den avdelning som Bec Smith jobbar på. På UTA är de totalt fyra olika agenter på den avdelningen.

Bec Smith agent för fyra år sedan och hon har nu varit i Cannes i 12 år i rad. Alla agenter har olika bakgrunder, vissa är tex jurister i grunden, andra kommer från produktionssidan. Bec Smith hade en lite annorlunda bakgrund för att vara agent, då hon började som filmjournalist och förlagschef – för att sedan börja jobba med utveckling och produktion. Hon utvecklade egna filmer som gick bra. Bla Animal Kingdom:

Det kan finnas många anledningar till varför etablerade stjärnor väljer att göra en film utanför studiosystemet. Det kan tex handla onm att dom vill ha mer kreativ frihet, att det projektet dom brinenr för inte fått ”grönt ljus” av något studiobolag osv – men de senaste åren har även antalet filmer som studiobolagen producerar per år mer än halverats. Från någonstans strax över 200, till att det förra året producerades 98 filmer inom studiosystemet. Det leder naturligtvis till att det blir svårare och svårare för A-listade skådespelare (och regissörer och författare) att hitta jobb inom systemet. Vilket sannolikt är en starkt bidragande faktor till varför det, på senare tid, blivit lättare att få stora stjärnor att medverka i filmer utanför systemet.

Independent Film Department på UTA, jobbar altså fråmst med att ”paketera” oberoende filmer. Där dom även har hjälp av agenter från andra avdelningar med ett annat fokus, så som tex de som fokuserar på finansiärer och hjälper dem att förstå hur de ska tjäna pengar på filmerna dom investeraer i. Dom jobbar även tätt tillsammans med olika säljbolag som sedan i sintur gör sk pre sales på filmerna till olika länder (som en del av finansieringen), samt får sk ”estimates” (uppskattningar) på hur de tror att filmen kommer sälja utomlands.

Agenter har ju minst sagt ett lite skamfilat rykte vilket, enligt Bec Smith, beror på att dom är väldigt upptagna människor. I USA jobbar agenterna ofta sju dagar i veckan och ofta långa arbetspass. Dom vill helt enkelt inte bli störda i onödan. Det gäller därför att vara väldigt organiserad när man kontaktar en agent. Det gäller att ha de flesta bitarna på plats, tex så räcker det inte att man har ett manus som är ”bra nog” (som är den term som brukar använda föra att tex finansiera och få distribution på en film, vilket inebär att manuset är bra nog för att man ska kunna faatta ett beslut om att göra filmen, men inte bra nog för att man ska kunna gå ut och filma imorgon.). Utan man bör kontakta dem först när man har ett manus som är enastående och där man planerar att inte göra några som helst ändringar! Här gäller även den sk ”10 minuters reglen”. Dvs om inte manuset verkar intressant efter de första 10 sidorna, då kommer man lägga det åt sidan.

Utöver manus så bör man heller inte kontakt dem förrens man har finansieringen helt på plats. Detta eftersom det första en agent frågar sig är om projektet är ”på riktigt” dvs om det finns pengar att göra filmen för så att den kan bli av. Här blir det lätt lite moment 22, då vissa finansiärer kanske villkorar sina investeringar mot att det finns en känd cast. Detta går dock att komma runt genom att villkora erbjudandet på samma sätt. Mot finansiärerna bör man därför komma överens med en form av lista på tänka namn. Dessutom bör man ta hjälp av en erfaren jurist som kan hjälpa till att utforma ett formellt erbjudande. Då agenten har en skyldighet att vidarebofodra alla formella erbjudanden. (med ett formellt erbjudande menas ett erbjudande där producenten förbinder sig att betala beloppet till skådespelaren oavsett om denna använder skådespelaren eller ej – dvs oavsett om filmen kommer bli av eller ej). Ett sk. ”pay and play” erbjudande.

Anledningen till att agenter är så hårda med krav på att projekten ska vara färdiga och fullfinansierade är att dom inte vill att deras klienters namn ska användas av producenter i syfte att få ihop finansiering på sina projekt. Dock behöver man inte tänka att man ska erbjuda tex skådespelaren samma sk kvot (ersättning) som dom skulle få om dom skulle jobba på en studiofilm, eftersom skådespelarna har olika kvoter för filmer dom gör inom studiosystemet samt för indiefilmer. Dessutom så blir ofta skådespalre medproducnter på ett eller annat sätt på indiefilmer. Något som kan göra att skådespelare ibland tjänar MER på en indiefilm än på en studiofilm (om filmen går bra). UTA hjälper till med filmer som har en budget på allt mellan $20 miljoner ner till $200 tusen. Ersättningen för en A-listad skådespelare ligger någonstans runt $1-5 miljoner, men som sagt skådespelarna blir ibland medproducenter och då kan detta betalas ut som Back-End, snarare än som kontant ersättning från budget. Bla som var dom involverade i en film som gjordes för $500 tusen och sedan såldes till en distributör för ett fast pris på $4 miljoner. Här spelar det egentligen inte någon större roll hur många inspelningsdagar det är (det är i alla fall inte det avgörande för ersättningen) – eftersom dom vet att deras namn kommer användas i marknadsföringen och då är det snarare det som vägs in. Hur mycket kommer filmen sälja på deras namn?

Utöver ett formellt erbjudande och ett exeptionellt manus, så vill skådespelarna ofta gärna veta sådant som tex vem som regisserar. Ofta är deras engagemang i filmen tex villkorat mot en viss regissör. Dom vill utöver det gärna ha lite information om producenter och det ska helst vara någon dom känner eller känner till. Annars kommer de sannolikt vilja knyta en producent som dom känner till projektet, för att känna sig tygga. Dom vill även veta sådant som budget och bakgrund på de övriga medverkande i teamet. Kort och gott så mycket relevant information som möjligt. Det gäller att försöka vaara så tydlig och konkret som möjligt i information. Vilka som står bakom och varför man kontatar just dem. Gärna dessutom att om man inte är känd hos dem (UTA) så bör man kanske kontakta någon som man vet har en upparbetad relation med dem och kontakta UTA via dom. Detta eftersom agenter gärna ser till om det finns någon etablerad producent knutien till projekteet. Då deras erfarenhet säger dem att det ofta är skillnaden mellan om en film blir av eller inte. Hon slog ett slag för att även försöka arbeta med en typ av mentor regissörer occh/eller producenter som kan gå in och stärka förtroendet i ett projekt genom att bli involverad occh ge bra råd osv. Hon upprepade dock vid flertal tillfällen att det första alla agenter tittar på är om filmen ”är på riktigt, dvs om det finns säkrad occh trovärdig finansiering att betala skådespelaren med.

Rent generellt kan man säga att ju mindre imponerande paketeringen av projektet är, dvs i form av manus, regissör, producent, andra skådespelare osv – destom mer kommer skådespelaren att kräva i ersättning. Det finns i grund två anledning till varför dom väljer att engagera sig i projket. Antingen för att det är ett riktigt bra manus, eller för att det är riktigt bra betalt. Det går INTE att tex argumentera med att det blir en rolig upplevelse att åka till Sverige (eller något annat land) för att spela in. Dom betraktar det inte på det sättet, utan ser det endast som en tid som dom kommer vara borta från familj och barn.

Bec Smith ville även betona att det inte alls är omöjligt att få etablerade kända författare att skriva manus till filmer för en relativt rimlig summa. Hon nämnde någonstans runt $75,000 och uppåt. Vilket är enorma summor för tex svenska författare, men nästan ingenting för etablerade författare i Hollywood. Det kan till och med vara så att dom representerar talangfulla författare som ännu inte fått sina verk producerade och då kan tänka sig att skriva för ett arvode runt $30,000. Som producent kan man då be att få läsa prov på det dom skrivit tidigare (eftersom det ju inte finns några filmer att se) – och fatta sitt beslut utifrån det.

Bec smith berättade också att det dom representerar ett fåtal klienter som så att säga hyr deras tjänster på månads basis. Där dom betalar dem ett arvode på $10,000 i månaden för att representera dem och ser till att de får träffa rätt folk och så att säga ”komma in i branchen på rätt sätt”.

En annan intressant sak hon berättade om var att det i Hollywood sammanställs en sk ”Black List” på de 30 bästa manusen som, av en eller annan anledning, inte blev producerade det året. Ofta beroende på att det inte fanns finansiering.

Speak Your Mind

*